Emelie

Nialls P.O.V

Ingen av oss sa något efter att Liam och Felicia tystnat.

”wow” fick jag fram efter ett tag.

”Why you tell us that?” Zayn undrade

“Well, the started with that Harry want me to tell him about my and Liams friendship, and we have had so much memories and secrets, and that we now have tell you was a big secret that we most of all didn’t want to think aout, but it’s me and Liams friendship, and we don’t want that to happened again” Felicia hade svarat och såg på Harry.

Liams P.O.V

Jag kände på mig vad som skulle komma nu efter Felicias svar och därav at thon såg på Harry.

”I will never destroy your friendship, I love you Felicia and Liam you are my brother nothing will destroy your friendship” jag förvånades över svaret det var inte vad jag hade väntat mig.

Jag hade förväntat mig något i stil med ”I can’t promies everthing, but a choise is a choise” det kanska var dumt att förvänta sig något sånt av Harry, han var inte en sån person, ingan av de som nu satt i samma rum som mig var en sån person, alla var mina bästa vänner.

Felicias P.O.V

”That was a big mistake I did, and we just were kids, and kids do stupid things, It felt better now, whe  you know that” sa jag efter en stund. “No never, and about the guy, I didn’t remember his name, but if I see him again, I know that I can recognize him. I never forget his ugly face” de andra skrattade och det var den reaktionen jag hade förväntat mig, det hade blivit en spänd stämmning efter vår berättelse, och jag ville inte ha denna spända stämmning.

”Can we do something fun, and just forget that we just have told you?” frågade jag.

“I need to go to meet Danielle, but see you later” Liam försvann.

“Are they okey?” frågade jag de andra killarna som var kvar och de ryckte bara på axlaran.

Liams P.O.V

Jag och Danielle hade bestämt tid, vi behövde prata om detta, vi hann aldrig träffas, vi bodde knappt tillsammans. Jag mötte upp henne utanför starbucks och vi gick in och satte oss.

”We need to talk Liam” var det första hon sa och jag nickade instämmande.

’”I still love you, but I didn’t know if that goes, because we have so little time to each other”

“I know, and I still love you, but that will never be the same, you go away and when you are back I have to go, It dosen’t work” svarade jag tyst och jag visste vad detta skulle leda till.

“We can still be friends?” frågade hon och jag nickade.

”Friends sounds perfect” svarade jag. Det var inte så svårt, men ingen av oss hade sagt att det var slut, eller över än. Det var det svåraste, ingen av oss ville säga det.

”I think its..” började jag och Danielle nickade

”Yeah it’s..” hon tystnade precis som jag.

”over, we are done” sa vi samtidigt sedan gick jag, även om vi skulle fortsätta vara vänner så gick ag, jag klarade det inte, det var för jobbigt, jag älskade henne fortfarande men det fungerade inte, vi var aldrig hemma samtidigt, detta var en av de gånger vi var hemma samtidigt vilket hände väldigt sällan. Jag gick sakta hemåt och höll inne tårarna, paparazzis fanns alltid, även om jag inte alltid såg dem och de fick inte se mig med tårar. Jag kom hem och tårarna började rinna precis när jag hade stängt dörren, jag hörd skratt ifrån köket och gick upp till mitt sovrum istället.

”Liam?” Jag hörde Felicia men fortsatte bara upp till mitt rum.

Harrys P.O.V

”Danielle” sa jag tyst som svar på Felicias frågande blick.

”I should talk to him” sa hon.

“Wait a while, let him think a while, I don’t know what have happened but let him think” svarade jag.

Jag ville hemskt gärna veta varför Liam var så nere men han behövde tänka och det var bäst att låta honom vara i alla fall en liten stund.

Felicias P.O.V

En halvtimme senare efter att Liam kommit tillbaka stod jag inte ut längre.

”I go up and talk to him” sa jag och de försökte inte stoppa mig.

”Liam?” jag knackade försiktigt på hans dörr ifall han sov.

”Can I come in?” frågade jag.

”Yeah” hörde jag tyst inifrån rummet och gick in.

”Hey, what have happened?” frågade jag. Jag såg att han hade gråtigt.

”Me and Danel have broke up” mumlade han tyst.

“No why?” frågade jag.

---

lite kort och tråkigt kanske, men nu börjar vi närma oss mitten, denna ff kommer inte bli så lång men lite fler kapitel ska jag iaf skrapa ihop och kommer nog bli 4 olika slut, varav jag redan vet men vad som ska hända däremellan mååste jag försöka få ihop til något intressant :)

kommentera (a)