Feel you beside me-kap 37
Evelinas perspektiv
Jag vaknade av det var kallt och vått. Jag såg mig förvirrat omkring, så kom jag på att jag var ute i någon skog. Jag reste mig mödosamt upp ur snön. Det var kallt och jag hade ont överallt. jag letade reda på min telefon, den hade åkt ner i snön.
"Fuck" suckade jag.
Den hade antingen dött pga batteri eller också var den vattenskadad. Nu fanns det ingen annat att göra än att försöka komma hem. Det hade slutat snöa nu men det var djup snö överallt. Nu fanns det iallafall inga björnar. Jag började långsamt gå mot ett håll.
"It's good to hear your voice" jag började långsamt nynna på Miley Cyrus låt.
Tårar började rinna ner för mina kinder och jag såg inte var jag gik. Jag snubblade omkring i skogen.
Harrys Perspektiv
Var kunde Evelina vara? Jag sträckte mig efter min mobil. Ett missat samtal, jag hoppade att det var från Evelina. Honey stod det. Mitt ansikte sken upp när jag läste det. Jag ringde snabbt upp henne.
"Hey, it's Eve, I can't answer, talk a message and i call you, see and love you" Hon svarade inte, den var inte ens på.
"I love you more than I did before" sa jag långsamt efter pipet och la på.
Jag började långsamt bli bättre och behövde inte ha dropp längre och kunde gå små korta promenader. Jag skulle snart få komma hem, men jag visste inte om jag ville det. Evelina var ju borta. Hon hade mobilen avstängd också.
"it's good to hear your voice, i hope you doing fine, and if ever wonder I lonley here tonight. I lost here in this moment, and time keeps slipping by. And if I just could have one wish, I have you by my side. Oh oh, I miss you oh oh, I need you. And I love you more than I did before, and if today, I don't see your face, Nothing changed noone could take your place, it's get harder everyday. Say you love me more than you did before, and i'm sorry it's this way, But i'm coming home I be coming home, and if you ask me I will stay, I tried to live without you and a tear follow from my eyes" Jag hade hört Eve sjunga på den förut, men jag ville inte att hon skulle det för jag skulle alltid finnas där för henne.
Nu gjorde jag inte det, jag visste inte var hon var och jag kunde inte göra något åt det. Dem andra hade skolan att sköta men nu på helgen hade dem lovat att leta efter henne. Hoppas verkligen att dem hittar henne. Jag lyfte på mig från sängen och tog mig en tur ner till närmsta affär. Jag köpte en tidning och lite godis för att få tankarna på annat, jag skulle inte bli bättre av att sitta och deppa. Men jag saknade henne verkligen, jag behövde henne verkligen. Jag ringde upp henne igen bara för att få höra hennes underbara röst.
Evelinas Perspektiv
Jag undrade hur Harry hade det, hoppas han mådde bättre, han måste hitta mig, jag vill hem, jag vill till Harry.
"I miss you" sa jag rakt ut i luften. " I MISS YOU" sa jag högre nästan skrek.
"EVE?" någon ropade på mig. Jag vände mig om, jag såg ingen alls.
"Yes?" sa jag tveksamt.
"EVE IS THIS YOU?"
Jag såg mig omkring och började snubblande ta mig mot hållet jag trodde rösten kom från.
"EVE?" rösten avlägsnade och jag insäg långsamt att jag hade gått åt motsatt håll.
Det hade börjat snöa otroligt mycket nu, så mina steg hade redan snöat igen och visste inte vilket håll jag hade kommit från. Jag satte mig ner i snön och gömde ansiktet i händerna och började gråta. Jag ville hem. Det var kallt och jag var blöt av all snö. Jag kunde inte virra runt i skogen när det snöand så här mycket och jag intekunde se mer än 1 meter, jag etade eda på en plats där jag kunde skydda mig lite mot all snö, jag satte mig med ryggen mot ett träd och försökte få liv i min mobil vilket jag inte lyckades med.
sry för kort kapitel <3
förlåt
Feel you beside me-kap 36
Zayns perspektiv
Jag sprang längs vägen, letade efter henne överallt hon fanns inte någonstans. Hon var borta, NEJ, hon fick ine vara borta.
"NO" skrek jag rakt ut.
"Zayn, Wake up"
Någon tog tag i min arm, jag försökte dra mig loss, jag kände ett par mjuka läppar mot mina och vaknade upp.
"Zayn, you screamed" Rebecca hade väckt mig.
"I dreamed about Safaa" jag hade börjat gråta i sömnen. Hon kysste mig igen.
"Go and take a shower, I go down and do some breakfirst" sa hon.
"Okey"
Jag gick in i duchen och dem heta strålarna sköljde över min kropp. Drömmen hade varit hemskt, hur länge skulle mardrömmar plåga mig. Jag ville inte till skolan men jag var tvungen. Jag kunde inte missa mycket mer. När jag kom ner stod Rebecca vis spisen och kokade ägg.
"Hey honey" sa jag och kramade om henne bakifrån.
"Hey" sa hon och log.
Jag kysste hennes hjässa och dukade sedan fram glas och äggkoppar.
"So, do you wanna go to school today?" frågade hon.
"I wanted but I must" sa jag
"I go to changed math class" sa hon
"To my?" undrade jag glatt
"I don't know, I hope I could" sa hon ochla äggen i äggkopparna och satte sig sedan ner mitt emot mig.
"It could be awesome" sa jag.
"It could be amazayn" sa hon och log.
"who had tell you that word?" undrade jag.
"Niall" sa hon oskyldigt.
Jag skakade på huvudet och gav henne det sneda leendet jag visste att hon älskade.
Rebeccas Perspektiv
Skoldagen rullade på och Jag, Zayn, Liam och Ellen bestämde oss för att hälsa på Harry igen efter skolan. Niall var den enda som skulle haft lektion tillsammans med Evelina.
"Niall, had you seen Eve today?" frågade jag när jag mötte honom i korridoren påväg till lunchen.
"No, I don't know where she is, she dosen't answer when I text her" svarade han.
"Okey, Maybe she on the hospital with Harry, do you follow us after school?" undrade jag.
"No, I and Alexandra had go to eat together" svarade han.
"Okey, see you"
Vi andra antog att hon skulle vara hos Harry. Efter lunchen följde Zayn med mig när jag ville byta matteklass.
"Hey, I want to change math class" sa jag.
"To?"
"Maybe Zayns class?" sa jag frågande.
"Yes, miss Swan you can change to mr. Maliks math class. Come in on monday and take your new scheme"
"Yes" sa jag.
När vi kom ut från rektorns kontor slängde jag mig om halsen på Zayn.
"Yes, I'm so happy" sa jag.
"Me too sweetie" sa han och log.
Jag ville inte lämmna honom, men jag var tvungen att lämmna honom skulle ha bild.
"Niall, I have change math class, to Zayns, you and Harry maybe can do the same" sa jag när jag mötte honom utanför klassrummet.
"Yeah, I don't like them" sa han ochnickade mot killgruppen som givk förbi oss, alltså dem som gick i vår matteklass.
De skickade onda blickar och hånlog mot mig, en av dem kom fram.
"You know, your turn on saturday" sa han.
Nu kändes det verkligen inget vidare att det snart var helg.
Jag blev klar med den till Evelina och Harry och skulle ge den till dem på sjukhuset. Jag bestämde mig för att rita av Zayn och hans syster. Jag hann inte så mycket förrän vi slutade.
"See you tomorrow Niall" sa jag och kramade om honom innan jag gick bort till dem andra som stod och väntade på mig.
"Yeah see you"
Liam och Zayn gick och pratade framför mig och Ellen.
"I have paint Harry and Eve, you wanna see?" frågade jag henne.
"Yes"
Jag visade teckningen för Ellen och hon tyckte om den. Jag var orolig för Evelina tänk om hon inte var på sjukhuset hos Harry. Hon brukar alltid svara på sms. Även om hon var med Harry.
När vi kom fram överraskade vi Harry stort.
"Hey" sa han överraskat.
"Hey, Wheres Eve?" frågade jag.
"I don't know, I think she was with you" sa jag.
"No, I haven't seen her, she go home in yesterday after you"
Åh, nej, Evelina var borta.
Evelinas Perspetiv
Igår efter att stallet stängt hade jag vimlat runt i mörkret med tårfyllda ögon. Jag visste inte längre var jag var. Jag ville inte gå hem heller, eller jag hittade inte hem längre. Det började skymma jag letade upp ett torrt ställe under en gran som jag skulle kunna stanna på, och var skydda mig från snön. Det var riktgt kallt och jag frös. Jag lyssnade på samtal jag haft med Harry och jag saknade honom så mycket. Det var skönt att höra hans röst. Så glad och frisk. Jag önskade att han var här, eller att jag var vid honom. Någon timme senare lyste månen upp snön runt om mig, Jag såg upp mot stjärnorna och tänkte på Harry.
"I love you more than I did before, and if today, I don't see your face" sa jag tyst och en tår rann ner för min kind innan sömen smög på mig och jag somnade trött kall och ledsen, förtvivlad i den mjuka snön under granen.
I framtida kapitel kommer jag mest skriva om Evelinas Perspektiv http://www.youtube.com/watch?v=RGLh138m7sA&feature=related Denna låt lyssnade jag på medanjag skrev hennes perspektiv passar in tycker jag ni kommer förstå i framtida kapitel. Harrys P.O.V kommer jag nog också skriva en del om.
Kommentera? :) (a)
Feel you beside me-kap 35
Zayns Perspektiv
Kunde inte Liam och Ellen komma tillbaka snart. Med Rebecca, jag var så orolig för min syster, maskinen som hade pipit hade visat ett rakt sträck, var min syster död?
"REBECCA!" jag sprang fram till henne när jag såg henne och kramae om henne
"ZAYN!" sa hon och kramade om mig länge. tåranra började rinna.
"What have happened?"
"My, my sister, I,I think she is dead" stammade jag.
"Shh, Zayn, no she be okey, I promies, She be okey"
"I must find her, i can't leave her."
"You are always with her.."sa hon.
"In the heart, and she are always with me in my heart. Right?"avslutade jag hennes mening.
"Yeah right" sa hon, vi gick in till Harry igen.
Hela gänget samlat. Så härligt, jag hade saknat denna tiden.
Läkare kom in.
"We want to talk with Malik, Zayn Malik" sa dem.
"Yes", sa jag.
"You want I follow" undrade Rebecca.
"No, it's okey" sa jag sammanbitet ocg gav henne en nätt puss på pannan.
Dem ledde ner mig till resten av min familj. Jag satte mig ner mellan Waliyha och Doniya.
"Okey, it hard to say that, but we tried to save her, It was a redback spider and we sorry she is gone"
"What?, Gone you mean gone forever?" utbrast jag med tårarana som trände fram.
"Yes, we are sorry" svarade läkaren.
"You mean she is dead?" sa jag.
"Yes, we are so sorry" sa läkaren.
"No, no, no, she can't was dead, I leaved her, is my foult, NO!" mina tårar började rinna.
"Shh, Zayn all of us are so sorry, It hard for of all us" Doniya försökte trösta mig, jag hörde att även hon darrade på rösten.
Jag hörde mamma som grät i bakrunden. Waliyha behöve någon också.
"Take care of Waliyha, I must tell the other guys" viskade jag till henne.
"I'm coming soon" sa jag till dem andra och gick upp till dem andra igen.
Rebeccas Perspektiv
Ellen och Liam hade fått med mig till sjukhuset, Zayn behövde mig nu. Alla var oroliga efter att Zayn hade följt med läkarna.
"He coming back now" sa jag tyst.
"I must tell something" sa han, jag såg att han hade gråtit.
Jag gick fram till honom.
"She is gone, gone forever" sa han väldigt tyst.
"Oh no, are you shore?" frågade jag.
"Yeah, she is dead" sa han och brast i gråt.
"Zayn, shh, i'm here, we're here for you" sa jag och kysste hans tårar.
Jag tog med honom utanför rummet, därvi satt och pratade tills de andra kom ut.
"The clock is 22.30 we must go home." sa Ellen.
"Zayn you can sleep with me" sa jag.
"Okey, I just say to my mother that I follow you"
Vi kramade alla hejdå, sedan följde jag med Zayn ner och han sa att han följde med mig hem.
"Thanks Rebecca" sa hans mamma.
"it's okey, i'm sorry for that, yeah with your youngest doughter" sa jag.
"it's be okey" sa hon och log sorgset.
Jag och Zayn gick hem till mig. Det tog längre tid än vanligt. han gick och nynnade på moments.
"That's sounds good" sa jag.
"I miss her" sa han och såg upp mot himlen.
"I know, It's be okey, she always with you in your heart, remember that" sa jag och kysste honom lätt på läpparna.
"I love you" sa han.
"I love you too" sa jag.
När vi kom hem kom jag på att jag hade tagit ner tavlan, jag sprang snabbt upp på mitt rum och satte upp den igen.
"Honey?" sa han frågande.
"I coming" ropade jag ner.
Vi satte oss i köket meden varsin kopp hett te och han berättade om Safaas 6 korta år i livet.
"I can understans that you miss her" sa jag.
"Yeah".
Av det han hade berättat förstod jag att dem hade haft ett väldigt starkt band till varandra.
Harrys Perspektiv
Det hade varit kul att ha hela gänget här. Det som hänt Zayn skulle förändra våra liv föralltid. Jag såg ut genom fönstret en stjärna blinkade på himlen och föll.
"I wish all things could be right again" önskade jag tyst.
Evelina var nu livrädd att jag skulle ramla ihop igen. Det var dumt det jag hade gjort men jag trodde att jag skulle klara det. Jag trodde jag var tillräckligt starkt. Så fort jag blundade såg jag 3 oroliga ansikten. Ellen, Rebecca och Evelinas. Dem brydde sig iallafall. Jag somnade tillslut in i en lugn sömn, jag sov bra den natten.
Nialls perspektiv
Jag kunde inte tänka på annat än på Zayn och hans syster. Dem hade haft ett väldigt starkt band mellan varandra. Nu var hon borta. För alltid. Hon skulle aldrig komma tillbaka. Jag hoppades att det inte skulle förändras så mycket. Det var hemskt att det hade hänt. Jag strök Alexandra över ryggen. Jag hörde på hennes lugna andetag att hon hade somnat. Jag skulle ha svårt att somna pga det som hänt. Det var en stor och hemsk sak. Jag tog ett djupt andetag och föll in ien lätt sömn.
Liams perspektiv
Jag och Ellen låg i min säng och pratade om det som hänt.
"It's so hard for him" sa jag.
"Yeah, I think that come to changes our lifes"sa hon.
Jag svarade inte, låg och tänkte på det hon hade sagt. Att det skulle förändra våra liv, jo antagligen. Safaa och Zayn hade haft ett starkt band, och det var svårt för honom att mista henne, hans yngsta syster.
Louis Perspektiv
Jag kunde inte fatta det. En person var borta för alltid. Min bästa väns yngsta syster var borta. Mina tårar kom och jag var glad att Antonia hade somnat. Jag flätade in mina fingrar i hennes hår och lät mina tårar sakta falla ner på det vita lakanet.
Evelinas Perspetiv.
Jagvar i stallet och satt hos min favorithäst. Läkarna på sjukhuset hade sagt ett strikt nej när jag sa att jag ville stanna hos Harry. Jag borde egentligen vara hemma och sova men det var dsvårt när Zayns syster var borta. Det var väldigt svårt att ens förstå det. Jag hade svårt att acceptera det. Det kändes så konstigt. Mina tårar började rinna och min favorithäst såg på mig med sina mörka förstående ögon. Jag slog armanrna om honom och grät in i han hårrem. Han stod helt stilla, det var det som var så underbart med hästar. Dem var altid lika förstående.
Tanjas Perspektiv
Jag satt i sängen och försökte sätta mig i i Zayns liv för tillfället. Han hade mist en i sin familj. En som han stod riktigt nära. Det var svårt att förstå att acceptera. Alla vi önskade att det inte skulle ha hänt. Men det var inget det fanns att göra åt nu. Harry skulle bli frisk snart och alla skulle vi försöka få Zayn på andra tankar. Det skulle vara svårt den första tiden. Det skulle alltid finnas ett hål i hans hjärta. Men han skulle väl vara glad emellan åt? jag hoppades det. Jag föll in i en lätt och orolig sömn.
http://www.youtube.com/watch?v=VT1-sitWRtY Denna låt passar in i allas perspektiv på denna del, det kommer bli väldigt mycket saknad i nästkommasnde delar
Feel you beside me- kap 34
Rebeccas Perspektiv
Jag satt med Zayn resten av dagen, jag lämnade honom bara när jag gick iväg för att vi skulle äta något. Han pratade inte heller.
"Zayn, please say something" sa jag bedjande.
"What?" sa han och kollade på mig.
"You just sit there, She don't be better if you don't say anything" sa jag.
"So you think she could be better if I said something?" sa han och gav mig en blick jag aldrig sett förut.
"No" sa jag och gick ut. Jag ville inte vara kvar när han var sur på mig. Jag ville inte vara tillsammans med honom, eller ville jag det. Jag visste inte vad jag ville längre. Jag togupp mobilen och skickade iväg ett kort sms till honom.
Zayns Perspektiv
Jag såg efter Rebecca när hon gick. Jag visste att jag hade gjort fel, men jag visste inte vad jag skulle säga. Jag kände att min mobil vibrerade i fickan. Jag fiskade upp den och tryckte fram ett sms från Rebecca.
"Hey, I don't know if we could was together anymore, call me later" stod det.
"what?" sa jag
"Zayn?" Evelina kom fram till mig.
Jag visade henne sms:et.
"Call her, now" sa hon.
Jag gick ut och ringde up henne, hon svarade inte så jag talade in ett meddelande.
"Hey honey, I don't know what i gonna say, That text message you send me make me very sad, we must talk, call me love you Zayn"
Jag la på och gickin igen. Safaa hade vaknat nu.
"Hey" sa hon svagt.
"Hey, I just call Rebecca, I'm here now" sa jag och tog hennes hand.
"You always with me, in here" sa hon och la sin lediga hand på hjärtat. "And I always with you." fortsatte hon.
"Yes" sa jag och log. Min syster var nästan smartare än jag själv.
En maskin började pipa och Safaa svimmade. En massa läkare kom inspringande och tog bort mig från sängen.
"No, she is my sister, don't take her away from me. NO" sa jag och bröt ihop på golvet.
Evelinas Perspektiv
"Zayn, shh everything gonna be okey" han satt på golvet och skakade och grät oavbrutet.
"No, they take her" sa han.
"She always with you, remember in your heart." sa jag
"But.. And I always with her" viskade han.
"Right, thats gonna be okey" sa jag och log.
"But if she dies?" sa han
"Don't think of that, you always have us" Harry bröt in i vårt samtal.
"Thanks Harry, and Eve thank you very much" sa han och log.
"Zayn, Eve"
En massa kom in i rummet.
"Larua, Antonia,Tanja, Felice, Alexandra,Annie, Ellen, Niall, Liam and Louis hey" sa jag och kramade alla i tur och ordning.
"Hey guys" sa Zayn han orkade inte säga alla namn.
"I'm here too" sa Harry.
Alla skrattade och hälsade på Harry.
"Wheres Rebecca? Frågade Laura.
"She been angry at Zayn at run home" sa jag lite tyst.
"What? Zayn tell us" Louis satte sig ner bredvid Harry och Zayn berättade vad som hänt.
"it's Crazy" sa Antonia.
Louis tittade på henne.
"Yeah" höll han med.
"No, I can understand her, I go and talk with her" sa Ellen.
"Can I follow?" undrade Liam
"Yes, of course" sa hon och tog honom i handen.
"Harry we come back soon, with Rebecca.
Liams Perspketiv
Det var kul att vara med det gamla gänget igen. Anldeningen till att jag följde med Ellen var att jag hade inte tillbringat så mycket ensam tid med henne. Jag puttade till henne lätt i sidan.
"Liam" sa hon och puttade till mig och skrattade.
"Ellen" härmade jag henne.
Hon skrattade igen och vi gick och småputtade på varandra hela vägen till Rebecca.
"Okey serious now" sa Ellen när vi kom fram.
"Okey" sa jag och gjorde en min som fick henne att skratta igen.
"You are Crazy" sa hon och ringde på.
Rebecca öppnade dörren.
"Liam" sa hon förvånat.
"Yeah, i'm here too" sa Ellen.
"Hey Ellen" sa Rebecca. "you want to come in?"undrade hon.
"Yes"
Rebecca släppte in oss hon berättade vad som hänt från hennes perspektiv och det verkade stämma med det som Zayn hade berättat. Det som var så underbart med Ellen var att hon var så förstående. Sedan drog hon en lång föreläsning om hur man kunde vara när någon i familjen var sjuk.
"I know, but it hard for me too" sa Rebecca.
"Yeah, but you can try, and follow us to the hospital now?" sa Ellen.
"Please" la jag till och tog min hundvapsblick.
"Oh Liam, please don't look at me so." sa hon.
"Please" sa jag igen hade fortfarande kvar samma blick.
"Liam" sa både Ellen och Rebecca nu.
"You follow" sa jag igen hade kvar blicken.
"Yes, but don't look at me so" sa hon.
Jag hade kvar samma blick bara för att reta dem.
"LIAM!" sabåda igen och jag kunde inte låta bli att skratta.
Rebecca och Ellen föll in i skrattet, jag hade fått henne att både skratta och följa med. Okej att hon följde med var kanske Ellens förtänt men hon skrattade iallafall. Jag var nöjd.
Förlåt
Feel you beside me-kap 33
Evelinas Perspektiv
Jag stannade upp mitt i alltihop, något hade hänt Harry, Jag kände på mig det.
"Harry is hurt" sa jag.
"What?" Ellen och Rebecca förstod inte.
"I can feel that, something had happened Harry, now" sa jag.
Rebecca sprang iväg och kom tillbaka några sekunder ssenare.
"Mother can drive us now" sa hon.
Vi bytte om snabbt och 30 min senare var vi på sjukhuset.
"Harry?, oh please Harry, can you here me?"
Vi hade kommit i i hans rum och hittat honom medvetslös.
"Please, Harry can you here me?" jag fortsatte förtvilat få liv i honom.
"Maybe we would take him back to the bed and call for a doctor" sa Ellen försiktikt.
Jag nickade med tårar i ögonen. Vi hjäptes åt att bära tillbaka honom tillbaka honom till sängen. Jag kollade Harrys puls och om han andades medan vi väntade på en läkare.
"He alive" sa jag. "Oh, Honey why did you do that?" sa jag.
Harrys läkare Anne kom.
"What have happened?" undrade hon.
"We found him with he window, he alive but we don't know what have happened" Ellen och Rebecca fick berätta jag var för chokad för det.
Anne satte in droppet igen, Massa maskiner började tjuta, en tv visade något sorts diagram. Hans hjärtslag, det var svagt, men han levde.
"Don't die, I can't live without you" viskade jag och tog hans hand.
"Can we stay?" undrade Rebecca.
"Okey, do that" sa hon. "call me when he is awake" svarade Anne och gick iväg.
Zayns perspektiv
Sjukhuset skulle skicka en ambulans, och när dem kom fram kunde jag knappt andas. Var detså bråttom. Vi följde med i ambulansen. Jag satt och höll Safaas hand, medan jag tyst sjöng på moments. Doniya såg på mig.
"A song, me, Liam, Louis, Niall and Harry do" sa jag. Det högg till i hjärtat när jag sa Harry. Vi hade bara varit där en gång, hoppas han mår bättre nu.
"How is it with him?" undrade Doniya.
"I hope him feel better"
"You don't know?" sa hon förvånat.
"When we meet him at the hospital last time, he don't feel better, so I hope he feel better now" sa jag.
"You know I’ll be, Your life, Your voice, Your reason to be, My love, My heart, Is breathing for this, Moment In time, I’ll find the words to say, Before you leave me today." sjöng jag tyst.
"She don't leave you" Sa Doniya.
"I hope that" sa jag och såg tacksamt på henne.
Rebeccas Perspektiv
Jag undrade hur Harry hade tagit sig till fönstret, Han mådde i varje fall inte tillräckligt bra för det. Förmodligen mådde han sämre nu. Evelina satt och pratade med Harry även om han sov. Hennes maskara hade runnit och tårarana rann än. Jag satt en bit bort och tänkte på Zayn och hans syster. Ellen hade gått iväg för att köpa något att äta.
"Rebecca, Zayn is here" Ellen kom inspringande.
Evelina såg upp på oss med tårade ögon.
"What?" sa vi båda.
"Or he is here with
his sister, I think they come to the same room as Harry" sa hon.
"Oh, okey"sa jag, "I think you mean something had happened Zayn" sa jag och försökte mig på ett leende.
" hehe, He is sad, here" sa hon och räcke mig en baguette med ost och skinka.
"Thanks" sa jag och tog emot den.
"Eve?" sa Ellen.
"No thanks" sa hon.
Vi väntade i ca 10 minuter sedan kom Zayns familjoch 3 läkare in med Safaa i en sjukhussäng.
"Zayn" sa jag.
"Rebecca" sa han och såg på mig.
Jag sprang fram och kastade mig i hans famn.
"I missed you" mumlade jag mot hans axel.
"I missed you too" sa han och kysste mig.
Ellens Perspektiv
Evelina satt med Harry, Rebecca med Zayn, Jag satt ensam. Jag bille inte lämna dem, men jag kände mig lite utanför. Jag saknade Liam. Rebecca kom fram till mig.
"You can go, if you want. We are here" sa hon och nickade mot Zayn.
"Zayn is here for his sister" sa jag.
"And Harry" sa hon. "Okey, I am here" fortsatte hon.
Jag nickade.
"Did you cometo school?" frågade jag.
"No, I didn't think that, I wantet to leave anyone here.
"okey, I can tell the other, we come after school" sa jag.
"Yeah, see you"
Jag gick ut ur sjukhusrummet och ringde Liam.
"Hey babe" svarade han.
"Hey, you Zayn, Rebecca and Evelina, stay at the hospital, we found Harry with the window, Zayns is there with his sister and Rebecca wantet to leave them. I said we go to them after scool" sa jag.
"Okey, but you come?" frågade han.
"Of course, I missed you"
"Good, Love you bye" sa han och la på.
"I love you too" sa jag till telefonen, han lade alltid på innan jag hann svara.
Harrys Perspektiv
Jag vaknade sakta ur någon sorts dvala,kändes det som. Jag såg Evelinas tårade ögon men det var suddigt.
"Honey?" sa jag svagt.
"Harry, you awake" sa hon lycligt.
"Is he awake?" jag hörde två anda bekanta röster men kunde inte placera dem.
"Yes" sa hon lyckligt.
Zayn och Rebecca kom fram till Evelinas sida.
"Zayn, Rebecca?" sa jag frågande.
"Yes, we was worried about you, we found you with the window" berättade Rebecca.
Minnesbilder från gårdagen spelades upp. När jag såg tillbaka på mitt sårade ansikte. Jag minns att jag kom fram till fönstret, sedan mins jag inget mer.
"What happened?" sa jag frågande.
"I don't know, but I think you have tried to go to the window and fainted after that." svarade Evelina.
"Fuck" sa jag.
"I call after a doctor" sa Zayn och gick iväg.
"Why are you here, you would be in school" sa jag.
"I wanted to leave you" svarade båda samtidigt.
"Why are Zayn here?" undrade jag.
"His sister" svarade Rebecca.
Jag svarade inte, visste inte vad jag skulle svara, dem var här, Evelina var här. Det var det som betydde något för tillfället.
Feel you beside me. kap 32
Rebeccas Perspektiv
Alla tjejer hade kommit hem till mig, vi skulle ha filmkväll. Ellen och Evelina hade gått ut och köpt godis,glass och läsk. Tanja och Antonia skulle hyra filmer på vägen hit. Min bror Jonathan hade kommit hem men jag hade schasat ut honom i köket, han ville iallafall inte vara bland alla 'småbarn' som han kallade oss.
"I hope they take comedy films" sa jag till Alexandra.
"Yes I think that" Sa hon och log.
Hon hade hållit mig sällskap sedan jag fick reda på det om Zayns syster.
"I must call Zayn, I haven't talk to him." sa jag förskräckt.
"Hey" svarade en trött röst.
"Hey, honey, it's me, how are you?" frågade jag.
"Oh, he honey, i'm okey" sa han
"Liam told me what happened in yesterday" sa jag
"Oh, okey what he said?"
"Your sister can die and more things, I can't said that, I be worried about you" sa jag.
"Honey, dont be that, i'm alright, okey?"
"Okey bye" jag suckade och la på.
"I hate whe he lied" sa jag
"He lied?" undrade Felice.
"Yes, he said he always be fine and alright, but.."
"Oh, i think I know what you mean" sa Alexandra.
Louis Perspektiv
Jag hade varit och hälsat på Harry idag, han hade sovit, läkarana berättade att han hade blivit dåligare.
"Oh, please Harry, don't leave us" sa jag för mig själv.
Jag skulle inte klara mig utan Harry. Ja, skulle någon av oss göra det?
Jag stod vid mitt fönster och såg upp mot stjärnorna och tänkte på Harry.
"Well, it's good to hear your voice I hope you're doing fine And if you ever wondered I'm lonely here tonight, I miss you"
Jag hade suttit Miley Curys låt Stay på repeat, den fick mig att tänka på Harry. Jag saknade honom verkligen. Jag hade saknat Rebecca i skolan också, hon svarade inte när jag ringde.
"pip pip" sms.
"Hey, Babe, I'm sorry for not answer. I call you later. Me and the girls (you know who) have a filmnight tonight, Rebeacca is sad, ask Liam he know why xx Antonia"
Jag läste det flera gånger.
"Oh, oh, I miss you Oh, oh, I need you" ljöd det från datan.
"Call Liam" sa jag för mig själv.
Jag letade fram Liams nummer och ringde upp honom.Han svarade på en gång och berättade om gårdagens händelse hemma hos Zayn.
"Oh fuck" sa jag.
"What?" undrade Liam.
"I miss and worry about Harry so much so I don't remember my friends problem" sa jag.
"Lou, it's okey, he was home today, and I think Rebecca have talk to him, he be alright, Harry too" sa han.
"Yes,I hope that, See you tomorrow" sa jag.
"Yeah, see you bye" sa han och la på.
Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra.
Harrys Perspektiv
"Your friend Louis was here" min läkare Anne Dorsey som jobbade natt hade kommit in när hon såg på något sätt att jag hade vaknat.
"Oh, he was? sa jag glatt.
"Yes, he is worried about you" sa hon
"I know, we had know each other for a long time, I missed him" svarade jag.
"He wantet to left the hospital" sa hon, "How do you feel" fortsatte hon.
"Better, I missed all my friends and my girlfriend Evelina, but I so scared all the time" sa jag.
"Why are you scared?" frågade hon och såg förvånat upp på mig.
Fattade hon inte, jag var livrädd, varje minut, varje sekund, att dem som hade gjort mig illa skulle komma in och döda mig.
"That people, they abuset me, I am scared for them" sa jag i ett försök att inte darra på rösten jag lyckades hyfsat bra.
"Oh, okey, Harry I coming back soon, someone need me" sa hon och gick iväg.
Nej, nej, jag låg och skakade i sjukhussängen av skräck, det kunde vara fake. Efter ca 10 minuter lugnade jag ner mig en aning jag skakade fortfarande och vågade vända huvudet mot fönstret, Det snöade, jag såg en en ensam stjärna blinka, jag blundade och tänkte tillbaka på första gången jag tog Evelina till mitt favoritställe att se på stjärnorna. Jag saknade henne otroligt mycket. Jag kom och tänka på första vintern vi var tillsammans, snöbollskriget, snöänglrna. När det var mörkt ute och strömavbrott då vi hade suttit i soffan tillsammans med varm choklad och tända ljus. En ensamtår letade sig ner på min kind. Jag saknade henne, varför hade hon bara kommit en gång?
Felice perspektiv
Det hade varit en lång men rolig kväll hemma hos Rebecca, när jag gick hem i mörkret kom jag att tänka på Harry. Jag hade bara besökt honom en gång. Jag satte mig på en bänk och såg på dem snötäckta områderna, jag stack ut min tunga och fångade en snöflinga. Tårar började rinna. Jag kom att tänka på första snön då Harry och jag hade varit bästa vänner när vi var små, vi hade fångat snöflingor på tungorna, byggt snögubbar,gjort snöänglar, druckit varm choklad hemma hos varandra. Det var otroligt vad man kunde sakna någon. Jag tog upp lite snö och började rulla en liten snöboll, när jag kom hem satte jag mig ned utanför och byggde en snölyckta. Jag gick in och hämtade ett stearinljus som jag placerade i lyktan, jag skrev I miss you Harry utanför och det slutade snöa. Tårarna började rinna igen, när jag gick in.
Zayns Perspektiv
Jag hade varit i Safaas rum hela dagen hade varken ätit eller druckit något.
"You my everything" viskade jag ett antal gånger.
Hon mådde bara sämre och sämre och sov mestadels av tiden jag var livrädd att hon skulle somna in när som helst. Jag hade frågat mammavarfförvi inte lade in henne på sjukhus då demkunde sätta in maskiner för att se pulsen och hjärtat osv. men hon hade inte svarat. Mamma kom in i rummet igen.
"Mother please, anwer the hospital is best for her"
"You know what she think about that" sa hon.
"Yes, but she is so sick, I so scared" sa jag
Waliyha kom in i rummet.
"Mother, I think Zayn has right" sa hon, hon brukade aldrig säga emot mamma hon såg mamma som sin beskyddare.
"You know what your sister want" sa mamma.
"Mother, they have right" hörde vi en svag röst från sängen.
Jag andades ut hon hade vaknat, Jag ville inte att hon skulle försvinna med tårar i ögonen, pga mig.
"Safaa, I'm sorry" sa jag.
Hon viftade bor det.
"You'de have right,all the time" viskade hon.
"I call the hospital" sa mamma och gick ut, jag såg att hon var ledsen.
Safaa hade somnat igen jag ställde mig vid fönstret igen, det hade slutat snöa.
"Zayn, are you okey?" undrade Waliyha.
"Yes, it's okey."
"A drop in the ocean a change in the weather" hörde jag henne sjunga tyst hon måste ha hört ig och Liam.
"I was praying that you and me might en up toghether" jag log för mig själv och sjöng vidare medan jag såg ut över de snötckta områdera.
Rebeccas Perspektiv
"Thanks for the night girls" sa jag när Annie, Antonia, Tanja och Larua skulle gå. Alexandra och Felice hade redan gått. Evelina och Ellen skulle sova över hos mig.
"It was fun learn to know you" sa Tanja, vi hade inte lärt känna varandra så bra, men den här kvällen hade jag verkligen fått en nära relation med dem.
Jag, Ellen och Evelina tog med oss godiset och det sista av läsken upp på mitt rum.
"I think about Harry" sa jag efter en stunds tystnad.
"Me too" svarade dem tyst.
"We must go to him again" sa jag.
"Yes" Evelina gick till fönstret och såg ut, jag såg tårara rinna nerför hennes kinder.
"I miss him" sa hon och darrade på rösten.
Jag och Ellen slöt upp bredvid henne.
"it's gonna be okey" sa jag.
"Thanks" sa hon.
Evelinas Perspektiv
Jag stod och såg ut över den snötäckta stranden med Ellen och Rebecca bredvid mig. Tårar droppade ner för mina kinder. När jag kom ihåg den första vintern vi hade haft tillsammans. Harry hade brottat ner mig i snön och jag hade skrattat. Jag smålog när jag tänkte på det. Snöbollskrigen med dem andra killarna och tjejerna, snöänglarna, allt. Det hade varit så underbart. Fler tårar trängde fram.
"It's gonna be alright" Rebecca och Ellen stod bredvid mig. jag kände mig elak när jag stod här och såg ut och grät.
Stjärnorna hade letat sig fram på himlen, jag kom att tänka första gången Harry hade visat mig sitt favoritställe, vi hade legat länge och betraktatat stjärnorna. Jag undrade vad han gjorde nu, hur hade han det? Saknade han mig? Månen lyste upp havet och jag tyckte mig se ett sorgset ansikte.
"Saw you that?" frågade jag Rebecca och Ellen.
"Saw what?" undrade Ellen.
"That sad face in the water?"
"Aw, Eve, I think you miss Harry" sa Ellen.
"Yes, I think that" sa jag sorgset."
"Come on, We could have fun please" sa Rebecca och kastade en kudde på mig.
"Haha, okey" jag tog kudden hon hade kastat på mig och slängde mig på henne. Sedan var kuddkriget i full gång.
Harrys Perspektiv
Anne hade inte kommit tillbaka, jag togförsiktigt ut droppet och tog mig till fönstret. Mitt sårade ansikte stirrade tillbaka på mig när jag va några meter ifrån. Jag tog mina sista krafter och kom fram till fönstret precis då jag svimmade av och slog i golvet.
Blev otroligt nöjd med detta har redan börjat lite på nästatänkta ta det i samma men ni får allt vänta :)kommentera??
En låt
tänkte göra en sak inom min fanfic
Zayn och Safaa såå sööta :)Feel you beside me-kap 31
Zayns Perspektiv
Jag såg på Liam som hade somnat på golvet, han var verkligen en bra vän. Jag gick till fönstret och vred lite på persiennerna. Snön hade börjat falla, det måste ha snöat hela natten.
"Snow" hörde jag en svag röst
"Yes" sa jag och såg på Safaa, med hennes glittrande ögon, hon älskade snö, hon kanske aldrig skulle få uppleva att känna en snöflinga på tungan igen. Jag kände tårarna började rinna igen.
"Don't cry Zayn, I'm okey" sa hon.
"Yes or no, you're not."
"Zayn what?" jag hörde ledsamheten i hennes svaga röst.
"Maybe you gonn..." jag avbröt mig.
"Die, yes I know, but I feel me so better now" sa hon och såg på mig med sina glittrande bruna ögon.
"It makes me happy" sa jag och väckte Liam.
Rebeccas perspektiv
Jag hade matte igen, efter lunchen skulle jag se om jag,Harry, Niall och Louis kunde byta matteklass, Kanske till Eves, det skulle bli jättebra om det funkade.
"Hey,Liam"sa jag i förbifarten påväg till matten, jag var sen.
"Hey, Rebecca, can we talk?" undrade han.
"But my class"
"We talk under the lunch, it's about Zayn" sa han
"Yes" sa jag och darrade på rösten,sedan skyndade jagvidare och kom strax innan Mrs Rose kom.
Killarna som jag var rädd för satt längre bak skickade lappar med hot och kastade papper.
Det såg väldigt illa ut för Louis, han satt egentligen bredvid Harry, men nu satt ingen bredvid honom.
"Mrs Rose, can I take Harrys place?" frågade jag.
"Yes of course miss Swan"
jag suckade lättat och satte mig mellan Niall och Louis.
"How are you?" viskade jag till Louis.
"Not better" svarade han.
Jag längtade till lunchen något enormt och jagvar oroad för Zayn, vad skulle Liam berätta. Jag hade inte någon lektion med någon av dem heller så kunde inte få veta det tidigare.
Liams Pespektiv
Jag stod med lunchbrickan i matsalen och letade efter Rebecca med blicken, Där satt hon, med Alexandra och Ellen.
"Hey girls" sa jag och satte mig.
"Hey, Liam, what do you want to tell me about Zayn?" undrade jag.
Jag hade inte tänkt att Ellen och Alexandra skulle höra, men dem var ju tjejer så dem skulle förmodligen också kunna hjälpa till.
"I was with Zayn at yesterday, you know his sister is sick" sa jag och såg på alla.
Alla nickade.
"And his other sister
Waliyha had heard Safaa can die, really soon" sa jag och såg ner i bordet.
Ellen tog min hand och kysste mig mjukt. Jag såg upp på Rebecca hon satt med händerna för ansiktet.
"Sorry, but I think you want to know that" sa jag tyst.
"Yes, thanks Liam" sa hon, jag hörde att hon grät, jag gav Ellen ett lätt leende.
"See you at the lesson" sa jag och kysste henne.
"Yeah, see you" sa hon och besvarade kyssen.
Ellens Perspektiv
Liam hade gjort rätt i att berätta för Rebecca, Zayn hade ju knappast gjort det.
"Shh, Rebecca, it's gonna be alright" jag och Alexandra satt på varsin sida och tröstade henne.
"Do you think that?" undrade hon med tårade ögon.
"I know that" sa jag.
"I want to go home" sa hon.
"I must go to my lesson" sa jag.
"I follow her" sa Alexandra.
"Thanks, I call you after school" sa jag och gick mot lektionen.
"Hey Ellen" sa Liam.
"Hey, Alexandra follow Rebecca home" sa jag.
"Do you think I do right?" undrade han.
"You always do right" sa jag och kramade om honom.
Jag kunde inte koncentrera mig på lektionen jag tänkte på Rebecca och Zayn. Jag hade inte sett Zayn på hela dagen.
"Honey, wheres Zayn?" undrade jag.
"His home, with his sister" svarade han.
"oh okey"
Evelinas Perspektiv
Jag hade inte sett Rebecca på hela dagen jag bestämdemig för att ringa henne, jag hade ju ändå slutat.
"Hey it's Eve, Where are you?" undrade jag när hon svarade.
"Home, I have heard Zayns sister can died" svarade hon.
"What? Rebecca I coming, see you soon" sa jag och la på.
"Wait" hörde jag någon ropa bakommig.
"Ellen, You follow?" frågade jag.
"Yes, Liam tell her that bad news, and Zayn are home two" sa hon.
"And the same with Harry, he is on the hospitlal, he is not better" sa jag.
"What happaned with this world?" frågade hon sig.
Jag log mot henne och skakade på huvudet.
"It's gonna be alright" sa jag. "Or I hope that" sa jag och såg oroligt på Ellen,detvar tydligt att vi alla var oroade för både Rebecca, Harry och Zayn.
Inte så långt men hopps ni gillar det, och tack för alla fina kommentarer :)
Feel you beside me-kap 30
Louis Perspektiv
Vi testade det som vi hade gjort och alla fick sjunga Harrys vers eftersom han inte var där.
"I know some texts too" sa jag.
"lets sing"uppmanade de andra killarna.
"Hands are silent, Voice is numb, Try to scream out my lungs, It makes this harder, And the tears stream down my face" sjöng jag lågmält.
Jag såg Niall mima på något.
"Do you know some texts too?" undrade jag.
"Yes, but I dont think it is great" sa han
"Of course, let's here" det tog ett tag för oss att uppmana Niall att sjunga men tillslut gick det.
"I'ts very great Niall,but I think we must take that before Louis, it's okey Lou?" undrade Liam.
"Yes, lets try.
Först testade vi min text och Nialls efter,detlät inge bra.
"We try, your text first Niall."
"Close the door, Throw the key, Don’t wanna be reminded, Don’t wanna be seen, Don’t wanna be without you, My judgment's clouded, Like tonight's sky" sjöng Niall och jag fyllde i med min text, Det lät betydligt bättre.
"So Zayn, Your turn" sa jag.
Zayns Perspkektiv
Alla hade kommit på en del av texten, även Harry, jag hade ju en del, men det var bara lite.
"Well, I have little" sa jag.
"Let's here" uppmanade dem andra.
"Flashing lights in my mind, Going back to the time, Playing games in the street, Kicking balls with my feet" halvrappade jag.
"Good, we need more, you have more?" det var Louis som undrade, dem andra såg hoppfullt på mig.
"Well, There’s a numb in my toes, standing close to the edge, There’s a pile of my clothes, At the end of your bed." fortsatte jag. "As I feel myself fall, Make a joke of it all" Jag lät det sista ordet falla in i en låg lång ton innan jag tystnade.
"Very good, and after that the Chours two times, what do you think?"undrade Liam.
"I think it could be very good" sa Niall.
Vi bestämde ordningen och satte ihop sången, skulle nog bli riktig bra, Dem första orden i min text stämde in exakt på vad jag saknade att göra med Safaa.
Antonias Perspektiv
Jag hade ringt Lou flera gånger men han svarade inte, så jag bestämde att testa att ringa någon annan, ingen svarade.
"What the hell, Guys answer"
"Hey?" Harry svarade äntligen.
"Finally, You have Lou there?" frågade jag.
"Ehm, do you know , i'm on the hospital"
"Are you?" sa jag.
"Yes, haven't Lou tell you that?" undrade han.
"No" sa jag "what have happened?" undrade jag.
"Some guys abused me, it's alright" sa han.
"Are you shore?" undrade jag.
"Yes, I think you can call Louis now, they was in the studio, to do a song" sa han.
"Okey, thanks Harry, and hope you feel better soon"
"Don't worry, bye"
Vi lade på och jag ringde Louis tills han svarde.
"Hey honey" svarade han.
"WHY HAVE YOU DON'T TELL ME ABOUT HARRY?" skrek jag i telefonen men ångrade mig på samma gång "Sorry honey" sa jag.
"It's okey, I don't know why I don't tell you, I don't want you to worry about him" svarade han en aning ledsamt.
"please Lou, I sorry that I scream about you, I wanna meet you, can you came home to me?, We can talk about it" sa jag.
"Yes, okey, I coming"
Liams perspektiv
Vi skildes åt utanför studion alla åkte hem utom Lou som åkte till Antonia.
"You want I follow you?" frågade jag Zayn.
"If you want, Safaa it's so bad" svarade han.
"I can follow you" sa jag.
"Thanks Liam" sa han. Vi hoppade in i min bil och åkte hem till Zayn.
"Zayn?" Waliyha ropade på honom när vi om in genom dörren.
"Yes?" svarade han tröttsamt.
"Come to Safaa fast" sa hon.
"What?" frågade han när vi kom in genom dörren till Safaas rum. Hon såg riktigt sjuk ut.
"The doctor was here today, and and, the Redback spider had bite her and and, that can kill children and she is a child" grät hon och kastade sig i Zayn famn.
"What, what?" han såg på mig med tårade ögon.
"It's gonna be okey" sa jag, jag kände att jag själv inte hade långt kvar till tårarna.
Zayn gick iväg med Waliyha till hennes rum för att lägga henne, jag satte mig på Safaas kant och började sjunga tyst.
"A drop in the ocean.." Zayn kom in och jag såg att han grät, han föll gråtandes in i sången och tog hennes andra hand.
"I can stay with you the night" sa jag till honom.
"Thanks Liam, you are a really good friend" sa han och log, men det räckte inte upp till ögonen, tårarna rann fortfarande som ett vattenfall ner på Safaas täcke.
Feel you beside me-kap 29
Rebecca Perspektiv
Dagen gick snabbt och utan problem utom på bilden då Jennifer gav mig ett hånleende och falska blickar. Niall sa inte mycket, men han fanns där och det vara huvudsaken för då vågade inte Jennifer göra något. Trodde jag, denna gång försökte hon inte med något,men jag var inte lika rädd om detta porträttet, även om det var på Evelina och Harry, Niall gav mig gillande blickar.
Han log tillbaka.
"Thanks, it would be amazayn" sa han
"Amazayn?" sa jag frågande.
"Haha, yes we said some words with ournames, FabuLouis, AmaZayn, ExtraordinHarry, PhenomeNiall and BrilLiam." berättade Niall
"Haha, it's sounds cool"
Jag var glad att jag hade fått Niall att prata eller iallafall lite grann, han var också duktig på att rita.
"What did you paint?" frågade jag.
"I tried to paint Alexandra and one of her's dogs, what do you think.
Niall hade börjat medkonturerna på dem andra 2 lektionerna och nu såg man att det var en hund och en tjej, jag kunde även se kärlek i tjejens ögon på bilden.
"Niall, it's relly cool, It is BrilLiam and AmaZayn, sa jag och skrattade.
Han log och skrattade sitt underbara skratt.
Evelinas Perspektiv
Åh, kan hon inte komma snart, jag väntade på Rebecca utanför skolan, hon hade slutat innan mig, men var inte utanför.
"Sorry, Eve, I'm so sorry, I talk with Mrs Jones about Harry, I'm so sorry, We gonna go?, sa hon och kom springande mot mig
Mrs Jones var vår skolsköterska.
"Why you talk about Harry?"frågade jag.
"Not my idéa, Mrs Rose hd said we look like worry about Harry, so she said 'go and talk with Mrs Jones, she can help you and your friend with Harry'" härmade hon Mrs Rose gälla röst.
"Oh, okey" skrattade jag. "What she said?" fortsatte jag.
"Something about everything gonna be okey, and Harry is soon back, he is not sick a long time" svarade hon.
"What?, they know what happened?" frågade jag.
"I don'tknow, I don't said that, I only said , yes okey, thanks Mrs Jones, yes I know." sa hon.
"Wegonna tell them?" undrade jag.
"NO, neverif we tll them I think they said that to all students in school" sa hon.
"Yes, that's true.
Vi forysatte gå, vi skulle vara hemma hos Rebecca hennes storebror jobbade som hennes föräldrar.
Liams Perspektiv
Vi hade samlats i studion alla fyra, Harry var fortfarande kvar på sjukhuset. Allahade kommit på smådelar av en ny låt.
"We gonna do that without Harry?" undrade jag.
"Yeah, We can tell him, what we had do tomorrow" sa Zayn, "We do that song for him, remember that" fortsatte han.
"Yeah" dem andra nickade instämmande.
"Louis, you said you know little of the song, little more."
"Yes, you said Rebecca said moment in time,we could take I'll
find the words to say"
"Before you leave me today" fyllde Niall i.
"Perfect" sa jag och skrev ner det. "I know a little bit of the first verse too" fortsatte jag.
"Sing" befallde dem andra.
"Shut the door, Turn the light off, I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you, I cannot hide this, Even though I try." började jag.
"You have more?" undrade Louis.
"Yeah, Heart beats harder Time escapes me Trembling hands Touch skin It makes this harder And the tears stream down my face."
"Very good"sa dem andra.
"You liked it?" undrade jag.
"Of course we do" svarade Zayn och var nära till tårarna. "Sorry but I think about Safaa" sa han och vände bort ansiktet.
Harrys Perspektiv
Allt kändes mycket värre, än dem två första dagarna, Jag mådde sämre och sämre. Om jag bara kunde göra om detta och träffat Evelina innan jag blev sjuk eller nedslagen eller vad man ska kalla det. Jag fick en ide av tanken om att leva om dem senaste dagarna.
"If we could only have this life, For one more day, If we could only turn back time" jag smakade på orden det var inte mycket men det var en del, jag ringde upp Zayn.
"Hey"svarade han.
"Hey, it's Harry, You said I could try to do some text to the new song, and I have some, not much but little" sa jag.
"Goos, talk to Liam, he write" sa han och gav telefonen till Liam. Som vanligt det var alltid Liam som skrev.
"I have some text to the new song" upprepade jag för Liam.
"Tell me" sa han.
"If we could only have this life, For one more day, If we could only turn back time" halvsjöng jag.
"Good, This can came after the first verse, We came over and meet you tomorrow" sa Liam och la på.
tjohoo, kapitel 29, då äre bara kapitel 30 somska ut också, läs inte för snabbt nu, osäker om det kommer ngt kapitel imorn, men kanske och förhoppningsvis :)
Feel you beside me kap.28
Louis Perspektiv
Både Safaa och Harry hade blivi värre, jag grät mig till sömns den natten för jag ville inte väcka Antonia. Harry måste ju bli frisk eller? Jag drömde hemska drömmar om Harry den natten och var fortfarande trött när jag skulle gå upp.
Rebeccas Perspektiv
"Hey Louis,What is it?" hans ögon var rödgråtna när jag träffade honom i skolan. Evelina började Senare och Harry var fortfrande på sjukhuset.
"Harry is not better" svarade Louis.
"Oh no". Jag kramade om honom sedan såg jag att även Niall hade rödgråtna ögon. "Tell me what has happenead?"sa jag
"I really don't know, but he call me in yesterday and said he was not better" berättade Louis.
"I wish I could murded that witch" sa jag.
Zayns Perspektiv
Rebecca stod och pratade med oss om Harry, jag själv var orolig för Safaa. Jag hade legat vaken hos henne hela natten. Hon hade skrikit av smärta. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra med henne. Hon betyder allt för mig.
"Rebecca, come, I want to talk with you"
Vi hade samma lektion också så jag kunde prata med henne.
"What?" frågade hon.
"I know you worry about Harry.."
"Yes, I hope you are that too" sa hon.
"Yes, of course I am, But I'm worry about Safaa too, the doctor hthingad said she can die" sa jag och tårarna började rinna.
"Oh, Zayn, i'm so sorry" sa hon. Vi stod korridoren och kramades när Jennifer gick förbi.
"Haha, I have heard Harry is bad"
"Yeah, but I know, we gonna save him" sa Rebecca.
"Ha, I'ts your turn next time" sahon och gick iväg.
"What's your turn next time,honey what did she mean?" undrade jag förvirrat.
Rebeccas Perspektiv
Jag såg på Zayn innan jag såg ner i golvet, jag ville verkligen inte berätta för honom. Han hade nog att oroa sig för.
"Nothing, or, I don't know" ljög jag.s
"Yes, you know" sa han och såg på mig.
"Louis had right, itwas the boys in our math class they said that to me in yesterday, and they said it's my turnnext time, Oh Zayn i'm so sorry" sa jag men såg fortfarande ner i golvet.
"Honey, why you don't tell me?" undrade han.
"You worry about Safaa, you worry about Harry. Now when you know that, I think you worry about me, but I dont want that" sa jag.
"of course, I always worry about you, you are my everyting, Baby you light up my world like nobody else" sa han och log sitt egna speciella leende.
Evelinas Perspektiv
Jag hade sovit dåligt den natten. Jag var så orolig för Harry, Tänk om dem mötte honom under natten eller när vi inte var där eller eller...
"I must stop thinking like that" sa jag till mig själv.
Jag hoppades att Harry var bättreän igår och fick komma hem snart, han såg pigg ut igår, så han lär vara bättre.
"Oh, Hey Rebecca" ropade jag närjag såg henne i korridoren.
"Oh, hey Eve, how are you?" undrade hon.
"I'm fine, just worry about Harry, you?"
"Yeah, I worry about Harry too. ehm.." hon avbröt sig.
"What?"
"I have heard he's not better" sa hon tyst.
"Oh no, what have happened?" undrade jag förtvivlat.
"I don't know Louis and Niall heard that in yesterday, and Zayn had heard he's sister can die" svarade hon.
"Oh, so sorry about Zayn, We must do something."sa jag
"Yes, We can meet up after school the guys go to the studio, they had startet a new song about Safaa and Harry"
"Yeah, I must go now, but see you later" sa jag och sprang iväg.
Hoppas ni gillar delen för det gör inte jag, jag vill skriva om efter skolan, fårse vad jag hittar på i nästa del :)
förlåt
ännu en gång FÖRLÅT!
En liten fråga
Jag fick en fråga i en kommentar om hur gammal jag var.
Jag är 18 och fyller 19 nästa år :)
Feel you beside me- kap 27
Liams Perspektiv
Jag såg på Evelina som stod där och sken som en sol och från ingenstans började hon skratta, jag hörde Rebecca fnittra (Usch vad fult det låter) också.
"Why do you laughing at?" ffrågade jag.
"You" skrattade Evelina. "Rebecca said I can took herplace in your's video.
Jag såg från Evelina till Rebecca och tillbaka igen.
"You do what?" frågade jag henne.
"Yeah, You know that scen with Harry, Zayn don't like it, so I think If Eve is in your's video so can they do this scen" sa hon och såg på Zayn, sedan såg hon på mig, hon hade tydligen hoppats på ett leende för när jag gav henne en skeptisk blick såg hon ner i golvet.
"Sorry" mumlade hon och spran ut från sjukhuset.
Evelinas perspektiv
"Rebecca?" ropade jag efter henne.
"Liam, Zayn are you crazy, she had hope you, Zayn" sa jag och pekade på Zayn "could be happy" fortsatte jag.
"Rebecca, please wait" jag ropade på henne och följde efter i samma riktning.
Rebeccas Perspektiv
Jag sprang ut från sjukhuset med tårarna rinnande jag hörde Evelina ropa på mig men stannade inte.
"Ao" utropade jag hade krockat med en tjej med hasselnötsbrunt hår och otroligt blåa ögon.
"Oh, I'm sorry" sa hon och sträckte fram handen för att hjälpa mig upp.tiv
"Thanks" sa jag och tog emot hjälpen.
"I'm Alexandra" sa hon sedan.
"Oh, hey I'm Rebecca, Sorry but I must go home.
"Alexandra hey" jag hörde Evelinas röst bakom mig, och började gå igen.
"Please Rebecca, wait.
"Hey Eve, what you doing here? I go to meet Niall here"
"Yes he outside Harrys room"
Zayns Perspektiv
Jag hade inte sagt något men borde jag ha blivit glad för det Rebecca hade gjort? Hon hade ju rätt, jag tyckte inte om scenen hon gjorde med Harry, och Evelina passade perfekt.
"Liam, I think she had right, Evelina look like for that" sa jag
Niall och Louis stämde in och såg på Liam.
"Okey, I think I go to sad sorry for her.
"Call her, I could think she is home now" sa jag och gav honom min telefon. Liam gavmig ett leende och ringde upp Rebecca.
"Hey, Rebecca, I'm sorry for what I said" sa han.
"Oh yes, okey, yeah we can see at Nando's"fortsatte han.
"Nando's perfect" Niall blev glad han älskade Nando's
Vi andra skrattade och gick ut bort mot Nando's som låg några meter igrån.
Rebeccas Perspektiv
Vi mötte upp killarna på Nando's och Liam bad om ursäkt. Jag och Zayn gick tidigare än dem andra och han följde med mig hem.
"When we had music, we started to write a song" sa Zayn.
"One more?" sa jag.
"Yeah, about someone we like, I think about my sisters and the other think about Harry" sa han.
"Tell me about that song" sa jag.
"We have only a chorus with only a few words" sa han.
"Please tell me" sa jag och gav honom min bästa hundvalpsblick.
"Okey" skrattade han. Your life your voice, your reason to be, my love, my heart, it's breathing for this."
"More?" frågade jag.
"No, we only have that."
"Moment in time" mumlade jag
"Perfect" sa Zayn.
Harrys Perspektiv
När Liam, Zayn, Louis och Niall, hade varit med mig hade dem berättat om en låt de hade börjat skriva på musiken. Zayn hade berättat om sin syster, att hon förmodligen hade blivit biten av en spindel som heter Whiteback den var inte dödlig, men Safaa måste ha fått rejält mycket gift, hon var ju fortfarande sjuk. Killarna berättade vad de hade kmmit fram till och jag lovade att försöka komma på lite mer text.
Zayns perspektiv
När jag kom hem nynnade jag lite på texten vi hade kommit på, Jag sökte lite på spindeln på internet men hittade inget. Jag gick upp till Safaa, hon sov.
Walitya satt på golvet när jag kom upp.
"Hi, how is she" frågade jag.
"Not better" sa hon. "Mother started to cried when the doctor was here, it's a big chans to see her die"
"Shut up, I want not to hear this!"
Nej nej, Safaa hon fick inte dö, NEJ.
"Your life, your voice, your reason to be, my love, my heart, it's breathing for this" sjöng jag tyst och tårarna började falla. "moment in time" Hon fick inte dö.
Jag bestämde mig för att ringa Louis.
"Hey" Hans lillasyster svarade.
"Hey, I must talk to Louis.
"Lou, to you" skrek hon
"Hey"
"Hey Lou, it's Zayn"
"Hey" han var också ledsen hörde jag.
"Itäs Safaa, the doctor had said she maybe go to died" sa jag.
"It's Harry, he is not better too, I hope the both of them be better really soon" sa han och jag hörde hur han snyftade till.
"You know, that song,I have three last words to the chours" sa jag
"What?" undrade han
"Moment in time, Rebecca said that when I tell her abut the song" sa jag.
"And I have little more text too" sa han.
"We go to the studio tomorrow, I want to was with Safaa a little more time, see you tomorrow" sa jag.
"Yeah, see you" sa han och lade på.
Såå, vad tycker ni, ja dem kommer gör låten Moment, mer säger jag inte, Kommentera?
Feel you besked me-kap 26
Nialls Perspektiv
Idrotten var ett bra sätt att få tankarna på annat håll. Jag höll mig till Alexandra, Annie, Tanja och Laura hela lektionen. Alexandra kastade oroliga blickar på mig men jag gav henne ett leende. Jag ville inte att hon skulle vara orolig, jag ville inte att någon skulle vara orolig. Annie vad känt mig sedan jag var liten så henne var det lönlöst att försöka få att sluta oroa sig, men kanske funkade på dem andra.
Rebeccas Perspektiv
Jag stod utanför skolan och väntade på resten av gänget när en av killarna i min Matteklass kom fram.
"so where is Harry?" frågade han och flinade.
"He is sick, you heard what Louis said" svarade jag, jag försökte hålla rösten stadig, det var svårt för jag var rädd för dessa killar speciellt nu när jag var helt ensam. Jag såg Jennifer stå några meter bort och flina.
"we know he isn't sick, yes, we abused him, and it's your turn next time" sa han
"but why?"
"we wantet just to have fun, and Jennifer tell us they was mean to her"svarade han och gick bort till Jennifer hon flinade mot mig innan hon kysste killen.
"oh Thats witch" sa jag för mig själv.
"Who?" hörde jag en röst och kände ett par armar om mig.
"Jennifer, Louis you have right, that was these boys, they tell me that." sa jag och vände mig om till Louis.
"yes, I Said that and Now, we can't do anything, if we do something they ki.."
Han hann inte längre förren jag slog till honom lätt på armen.
"they said they abused me next time" viskade jag till honom.
Evelina hade slutat nu också. Jag berättade även för henne, men Zayn fick inte veta att det var min 'tur' nästa gång.
Harrys perspektiv
Jag låg i sjukhussängen och väntade på gänget. Jag ville veta vad som hade hänt i skolan. Evelina och Rebecca kom in och hade oroliga ansiktsuttryck.
"what? What have happened?" frågade jag.
"you know the guys in our math class?" började Rebecca och jag nickade
"it was them" sa Evelina
"they tell me that"
"And next time is Rebeccas turn" avslutade Evelina och båda tjejerna brast i gråt.
"Oh Harry, please come home. I'm so worry about you" sa Evelina och la sig ner bredvid mig igen.
Evelinas perspektiv
Jag och Rebecca satt och pratade med Harry länge, vi berättade om skoldagen och Rebecca berättade om killarna och Jennifer en gång till för Harry.
"I think the other guys want to meet you know" sa jag och såg på Harry.
"hehe,yes"svarade han.
"do you know when you can home home?" frågade Rebecca.
"No, i'm sorry.
Jag såg medlidande på honom och kysste honom lätt på läpparna och lämnade rummet med Rebecca.
"Ehm, Eve I want to ask you something" sa Rebecca när killarna gått in till Harry.
"what" undrade jag.
"you and Harry are so cute thogether and they have a video to à song, and i'm in it, but I wondering if you want to took My place" sa hon
"are you shore?" sa jag och log.
"yes, it is one scen with only Harry and you and Harry are so cute thogether, I can ser you really love him"
"oh Rebecca thank you very Much" sa jag och log med hela ansiktet och gav henne en lång kram. När killarna kom ut från Harry stod jag där och lös som en sol, så glad jag var. Liam såg på mig som om jag vore dum i huvudet och det gjorde bara så att jag började skratta.
Sååå ett kapitel till, hatar kapitlet men min ide till Evelina kom fram, ja det var att hon skulle ta Rebeccas plats i videon. Varning för att något kapitel kommer bli sorgligt inom kort.
Kan inte sova
Hejsan hoppsan i galoppen, jag kan inte sova och kapitel gillar att bli konstiga när jag skriver via mobilen, men men kommer väl ett kort kapitel tills bag bestämt mig om jag ska dricka cola inatt eller inte :)
Feel you beside me-kap 25
Rebeccas perspektiv
Det hade inta varit så farlig att träffa Zaynfamilj igår, dem var jätesnälla och Zays mamma lagade jättegod mat. Jag och Evelina hade bestämt att gå till skolan tillsammans. Det regnade idag också, så jag drog på mig kläderna jag hade haft dagen innan och rotade fram ett paraply.
"Hey" ropade jag till Eve på avstånd.
"Hey" sa hon, "I hate rain" skrattade hon.
Jag bestämde mig för att fråga varför jag aldrig hade sett henne i skolan innan.
"I haven't the same scheme like Harry, I hate that" svarade hon.
Jaha, det förklarade allt, Hon berättaade att hon skulle försöka ändra det till nästa år.
"We can never eat lunch together, I have Felice yeah, but I miss Harry" sa hon.
"Whos Felice? undrade jag.
"it's my best friend, she is a very good friend with Harry and we have lunch the same time" svarade hon.
"I and Harry have exactly the same scheme" sa jag.
"Oh, lucky you, I have lessons togehter with the ther boys but don't Harry"
Vi fortsatte prata medan jag undrade hur dagen skulle bli utan Harry.
Matte var första lektionen.
"What you have lesson now?" undrade Eve när vi kom fram.
"Math, with Niall and Louis and.." jag avbröt mig
"Okey, see you later. We go to meet you know who after school, you want follow?" undrade hon.
"Yes, see you" sa jag och hon gick iväg.
Jag väntade utanför klassrummet det stod några killar en bit ifrån och flinade. Louis och Niall kom till min räddning.
"Hey" sa jag och kramade om Niall.
"Hey" svarade han och besvarade kramen, men Louis stod och betraktade killarna.
Louis Perspektiv
De där killarna hade alltid flinat och varit elaka, men jag hade en känsla av att dem hade något emot oss, kunde det varit dem som hade misshandlat Harry.
"Hey Rebecca" Sa jag och kramade om henne
"LOU!" Antonia min flickvän kom fram till oss.
"Hey" sa jag och kysste henne. "Rebecca that's Antonia, Antonia that's Rebecca.
Dem hälsade på varandra sedan sprang hon iväg till sin lektion.
Jag tittade mot killarna igen.
"Louis? you okey?" Niall och Rebecca såg oroligt på mig.
"Yes, don't worry, I tell you next lesson." sa jag.
Nialls Perspektiv
Det kändes jättetomt utan Harry på mattelektionen.
"Mr. Horan, you know where Mr. Styles are?" var hon tvungen att fråga mig, Louis kom till min räddning
"He is sick" Ms.Rose sa han.
Han såg bak mot killarna jag undrade vad han skulle berätta sedan. Jag längtade till Idrotten då jag hade det tillsammans med Alexandra och Annie. Jag hade inte träffat Annie på jättelänge. Matten gick snabbt och vi gick ut sist av alla. Vi träffade de andra killarna utanför tekniksalen.
"You know these boys we have math with, I think they have abused him" sa Louis.
Hansögon blev blanka igen och jag själv började nästan gråta. Dessa killar hade alltid gjort något elakt, men jag trodde knappast att de skulle hota oss genom att döda någon.
"Are you sure?" frågade jag och darrade på rösten.
"No, but what do you think?" sa han och kollade på oss.
"Yes, They can was them" sa Liam
Rebeccas Perspektiv
Louis kunde ha rätt, jag kände inte dem så bra, men enligt mig såg dem rätt lömska ut.
"I think you can have right" de andra stämde in.
"LIAM!" En tjej med lång brunt hår kom fram till oss, jag hade sett henne på samma lektioner som Liam hade förut men visste inte vem det var.
"Hi Ellen"sa han och kysste henne.
"Hey" sa jag blygt.
"Hey, you are Rebecca right?" sa hon glatt. "I have seen you with Jennifer and Louren, they are horrible" fortsatte hon.
"Yes, I don't like them" svarade jag.
Jag satte mig bredvid Ellen på lektionen, hon var jättetrevlig och det visade sig att vi hade samma lektion sedan också, Killarna hade musik, och vi hade Engelska, utan Harry.
Dagen fortsatte och varje lärare frågade var Harry var, jag undrade hur det skulle gå för Niall när han hade idrott utan oss.
Nialls Perspektiv
Äntligen skulle vi ha idrott, jag bytte om snabbt och mötte upp Annie, Alexandra, Larua och Tanja i idrottsalen.
"Hey, I missed you" sa Alexandra och kramade mig.
"i missed you too" viskade jag in i hennes hår.
Jag berättade snabbt för de andra tjejerna vad som hänt Harru och mina tårar började rinna. De var snabbt där och sa att allt skulle ordna sig. Jag hoppade verkligen det.
Så detblev 2 kapitel idag, nu ska jag iaf sova, lämmna en kommentar så blir jag glad, har fortfarande en idé som handlar om Evelina :D
Feel you beside me- kap 24
Evelinas perspektiv
"Harry, please tell me what happaned" sa Jag försiktigt.
Han skakade bara på huvudet och la det på min axel. Jag började leka med han mjuka lockar de andra hade gått ner så att jag och Harry skulle få vara ensamma.
Rebeccas perspektiv
Vi hade lämnat Evelina och Harry uppe på Liams rum. Zayn hade bet mig om ursäkt flera gånger. Nu satt han och pratade med Liam. Niall satt och pratade i sin mobil, jag undrade med vem.
"Louis, do you know who Niall talk with?" frågade jag honom.
"His grlfriend I think" sa han."Listen to them"
Jag tyckte inte om att lyssna på andras samtal, men jag ville verkligen veta ve Niall pratademed
"Yes, I think he is better now"
"Yes, I miss you too honey, We can meet up on Nando's"
"Bye, love you too"
Det var definitivt hans flickvän.
"Liam,Zayn. Louis and Rebecca, I go and meet up Alexandra at Nando's, see you in school tomorrow"
"Yeah see you" svarade killarna i kör.
Skolan, Harry kunde ju inte gå till skolan när han så ut som han gjorde. Jag gick upp till och knackade på.
"Come in"hörde jag inifrån rummet.
"Evelina, Can I talk to you?"
"Yes of course"
Jag stängde till dörren bakom oss och talade om för Evelina vad jag tyckte.
"You have right, Maybe we took him to a hospital" föreslog hon.
Vi gjorde som Evelina hade föreslagit.
Alexandras perspektiv
Jag gick till Nando's och tog ett bort och väntade på Niall. Det regnade fortfarande och blåste, hoppas det inte blev storm.
"Alexandra" en underbar röst avbröt mina tankar.
"Niall" sa jag och sprang fram och kramade honom.
"I have missed you" sa han.
"I have missed you too" mumlad jag mot hans röst.
"Have you waited a long time" undrade han.
"Every second without you is an eternity" sa jag och kysste honom lätt. Han besvarade kyssen och sedan gick och beställde det vanliga.
Felice Perspektiv
Jag hade väntat jättelänge på att Evelina skulle ringa tillbaka till mig.
"Felice" jag svarade snabbt när det ringde.
"Hey, it's Eve. Can I come home to you?" undrade Eve
"Yes,of course, see you" sa jag och la på.
DEt tog ca 20 minuter innan Eve kom.
"Hey", sa jag och gav henne en kram, "Tell me all about Harry now."
Evelinas Perspektivt
Jag berättade exakt vad Rebecca hade sagt till mig.
"And we took him to a hospital, beacuse he coulden't go to scool now" avsutade jag.
"Oh, it sounds good, now tell me about Rebecca"
"She is Zayns girlfriend and a very pretty girl. I think she could be a very good friend." sa jag.
"Tell me more" Felice ville veta exakt allt om henne.
"Haha, I don't know her so much, ask Zayn about her, they know each other very good, and I have heard Safaa is sick" sa jag.
"Who?"
"Safaa, you know Zayns sister" sa jag.
"But wasn't they in australia" undrade Felice.
"Safaa had been biten of a spider so they come home" sa jag.
Zayns Perspektiv
"Please, follow me home, my family want to meet you, and I had meet your family" jag försökte få Rebecca att följa med mig hem och träffa min familj. "Come on please" sa jag.
"Okey, but I hope you bigger sister don't hate me" sa Rebecca.
"Of course she don't do, I have tell her that I was mean to you" sa jag och log.
Hon såg tveksam ut men satte sig i bilen iallafall. Det var en tyst bilfärd hem till mig. Jag undrade vad hon tänkte på, men vågade inte fråga.
"Are you ready?" frågade jag och tog hennes hand.
"Yes"sa hon och nickade.
Waliyha var genast framme.
"Hey, are you Zayns girlfriend, I hope you arekind to him"
"Oh, Waliyha shut up" sa jag.
"Heh, Sorry" sa hon och såg ner i marken.
"Hey Doniya, come down, to meet Rebecca" jag antog att hon var uppe hos Safaa.
"Come, you can meet my other sisters too"
"Hey"
Doniya kom precis ut när vi kom upp för trappan.
"I'm sorry for yesterday" sa Rebecca blygt.
Doniya skrattade baravi gick och hälsade på Safaa snabbt, sedan gick vi in på mitt rum.
Vill ni ha längre kapitel? eller är dem bra?
Feel you beside me-kap 23
Zayn kom några minuter senare och stormade upp för trappan.
"Harry?" Sa han så fort han kom in i rummet
"Yeah, And you said I mean so much for you" muttrade jag vid väggen.
Visst dem hade varit kompisar länge men jag kände mig väldigt älskad,det var trots allt jag som hade sagt det till Zayn.
"Harry, what have happened" sa Zayn.
"I can't say that" sa han.
"Yes you can, I gonna kill them".
"Yeah, but they gonna kill me first" sa jag och stormade ut från rummet med tårarna rinnande.
"Rebecca" Jag hörde Harry ropa.
Jag satte mig ner i soffan i vardagsrummet och grät. Efter en stund kände jag armar runt mig.
"I sorry honey"
"You didn't care about me, If Harry is abused you dont care about me, shore Harry is your best friend, but our sister, if your sister is sick you care about me, leave me alone"sa jag och vände ryggen mot honom.
"please, Rebecca, Can you tell me what they did with Harry?"
"No, if I had a friend I could said that to HER" sa jag.
"Here, call Evelina, it is Harrys girlfriend, and I think you can be very good friends" sa han, han lämnade sin telefon på borde och jag hörde hur han gick uppför trappan igen. Jag suckade men ringde den där Evelina.
"Zayn?" en jus glad röst uttalade Zayns röst i andra änden, det högg till när jag tänkte på att jag hade varit elak mot Zayn.
"Hey, No, I'm Zayns girlfriend" sa jag osäkert.
"oh, hi i'm Evelina.
Hon lät snäll så jag presenterade mig och berättade att Harry hade blivit misshandlad.
"Oh no, where are you now?" undrade hon.
"At Liam, I can tell you what happened of you come, he had tell me that." sa jag.
"Yes I coming see you" sa hon och la på.
Evelinas perspektiv
Den där Rebecca verkade snäll, Harry hade talat om vad som hade hänt, hoppas det inte var alltför illa, varför hade ingen sagt något till mig, jag ringde upp Felice en snabbis.
"Hi" svarade hon glatt.
"Hi, have you heard that Harry had been abused" sa jag gick rakt på sak.
"WHAT?" utbrast hon.
"Yes, Zayns girlfriend Rebecca call me from Zayns phone and Harry had said everything to her." sa jag.
"Where are they?"undrade Felice.
"At Liam, I go to them, I can meet you up later, is that okey?"
"Yes, see you"
Jag sminkade mig en snabbis och ropade till min syster att jag gick ut, hon svarade inte, som vanligt.
Jag sprang till bussen genom ösregnet och bussen kom precis. Jag betalade och sjönk ner på ett tomt säte.
Rebeccas Perspektiv
Jag tyckte det var konstigt att jag aldrig träffat Evelina förut, men hon kanske gick i en annan skola. Jag hann inte tänka så mycket innan det ringde på dörren. Liam kom ner för att öppna.
"Liam I have missed you" hörde jag en tjej säga.
"Hey, I have missed you too, Rebecca can tell you what happened to Harry, I can say you are here"
Det var Evelina som hade kommit. Jag kom på att jag måste ha rödgråtna ögon och jag hade inte sminkat mig.
"i coming soon" ropade jag och sprang in på toaletten.
Jag sköljde ansiktet med kallt vatten några gånger och sminkade mig snabbt sedan, det såg helt okej ut.
"Hey"sa jag när jag såg Evelina sitta i soffan. Hon hade mörkt hår nästan svart med fina blåa ögon.
"Hey" sa hon.
Jag sattemig ner bredvid henne och berättade vad som hade hänt Harry.
Liams Perspektiv
"What?" ropade Harry.
"I'm sorry, but when you meet her latest?" frågade Zayn.
"ähm. Okey, but she cant see me now."
"Rebecca tell her what happened with you" sa jag. Jag hade precis hört Harrys reaktion när jag var påväg uppför trappan.
"Good, I think" sa Harry.
Jag tyckte lite synd om Harry men jag skulle velat veta om något hände min flickvän. Visserligen så var det Harry som hade råkat ut för det denna gång, men om jag hade varit Evelina så hade jag bara varit glad att någon hade berättat det förmig. Jag gick ner igen.
"Hey, Can I meet Harry now?" frågade Evelina.
"Yes, He missed you" sa jag och lät henne gå före uppför trappan.
"Do you heard Harrys reaktion?" viskade jag till Rebecca, men hon skakade på huvuet.
"HARRY, I HAVE MISSED YOU SO MUCH"Evelina sprang fram mot Harry och gav honom en lätt kram innan hon kröp ner bredvid honom. Harry grimaserade lätt av smärta, men jag kunde se att han var glad att ha sin flickvän där
DAg 10
Feel you beside me- kap 22
Min mobil vibrerade och när jag skulle stänga av alarmet räkade jag slänga ner den golvet.
"Fuck" muttrade jag, Men den tystnade.
Jag sträckte på mig och satte mig upp i samma ögonblick som telefonen vibrerade igen. Jag sparkade in den i väggen. Jag slängde en blick på min klocka och såg att den bara var 05.00 någon måste ha ringt. Jag tog upp telefonen och två missade samtal från Liam. Jag skickade iväg ett kort sms.
"Hey, have something happened, I call you up later xx Rebecca"
Jag lämnade mobilen på rummet och gick till badrummet för att ta en duch. Jag duchade längre en vanligt, men det var så skönt att känna de heta strålarna på kroppen. Jag stod och såg på mig själv i spegeln men bestämde mig för att sminka mig senare. jag gjorde en turban om håret och gick ner till köket.
"Hey, you are alone" Min bror var redan uppe.
"Oh, you awake" sa jag och ignorerade han hälsningsfras.
"Yes, where is your wonderful boyfriend"? sa han retsamt.
"Just shut up" sa jag och tog med mig mackan och glaset upp på rummet för att ringa Liam.
Jag hade fått 4 sms
"Hey, No call me NOW!! xx Liam"
"Hey,call Liam now xx Lou"
"Just call me kay xx Liam"
"Rebecca, is imortant, is about Harry"
Jag ringde genast upp Liam.
"Hey Liam?" svarade han.
"Hey, what has ha..."
"I meet you up in about ten min okey?"
"Okey.."
"Great see you" sa han och la på.
10 minuter.. jag var ju inte klar. Jag slängde en blick mot fönstret det ösregnade.
"Helvete"
Jag drog på mig ett par utnötta jeans, ett linne och drog sen på mig Zayns munkjacka han hade glömt hos mig. Jag drog några snabba drag med borsten genom håret, packade ner mitt smink och tog på mig ett par gympaskor precis som Liam kom fram.
"What has happened with Harry?" undrade jag när jag satt mig i bilen, Liam körde snabbt.
"He come just home to me, He haven't said anything but I think he has been abused"
"What? Why?"
"We don't know, We hope you can talk to him."
"Yes, I can try" sa jag.
"Where is he?" frågade jag när vi kom fram.
"Upstairs" sa Liam.
Huset hade två våningar men det var alldeles för stort ändå tyckte jag.
"Harry?" sa jag och slog upp dörren till Liams sovrum.
Louis och Niall satt bredvid honom på sängen. Niall hade tårar i ögonen, jag antog att Louis hade gråtit för hans ögon var blanka.
"Hey" sa dem samtidigt.
"Hey" sa jag, jag gick fram till sängen och såg Harrys ansikte helt sönderslaget. "Harry what had happened with you?" sa jag och darrade på rösten.
Han svarade inte skakade bara på huvudet.
"Please tell me" sa jag och tog hans hand, han hade sår på händerna också och ryckte till när jag tog den. "Sorry" viskade jag.
"If I tell someone they come to kill me" sa han och tåraran började rinna nedför hans sårade ansikte.
"Shh, Shh..No no, noone gonna kill you, we are here for you, we save you" viskade jag och torkade bort hans tårar så försiktigt jag kunde. Men det var svårt för han ryckte till varenda gång jag rörde vid hans ansikte.
"No, They said, if you tell anyone we gonna kill you and and.." han började gråta häftigare.
"Who more?" viskade jag, "Harry please tell me" viskade jag.
"You Rebecca, they gonna kill you" sa han.
Jag var inte beredd på att han skulle säga det så jag ryckte till och Liam var snabbt där. Jag fick inte bryta ihop nu.
"It's okey Liam, Go down and do some tea and call Zayn" viskade jag till honom
"Okey"
Niall och Louis följde med honom ner.
"Harry please tell me, it's only me here"
Harry satte sig upp lite och tog ett djupt andetag.
"In yesterday when I go home, It was night, and dark." Han tog en paus och torkade bort tårarana. "I walking down the street and saw some guys like a hundred meters away from me. They saw me, and started to yell my name. They was drunk, I don't know how many they was like about 5 people. They puched me up against a wall, Two hold on me and the other hit me so I couldn't stand up. they kick me all over, and after that they said, If you said it was we to anyone we gonna kill you and your best friend girlfriend Rebecca. They laughed and left me there."
"So do you know who it was?" frågade jag och darrade på rösten.
"No, I haven't seen these guys" sa han.
"But they know you, and they know Zayn and they know me, they know I toghether with Zayn" sa jag.
"And they hate us" tillade Harry.
"Do you know if Jennifer had a boyfriend?" sa jag
"I don't think so" sa han.
Det knackade på dörren, Jag gick och öppnade,.
"I know what happened but we don't know who it was" sa jag och såg på Niall, han såg lite gladare ut än sist iallafall.
"Oh baby baby" min telefon började ringa. Jag såg ursäktande på killarna och gick ut ur rummet.
"Rebecca" svarade jag.
"Hey, it's Zayn where are you?"
"At Liams place, Harry has been abused, I said Liam to call you" sa jag
"I coming" sa han och la på.
"Yes, I love you to Zayn" muttrade jag.
Jag drog ut Liam ur rummet och stängde dörren.
"You don't call Zayn!"
"I'm sorry"
"It was important, but he said he coming now" sa jag surt och gick in till Harry igen.
Vad tycker ni? Det var svårt att få till exakt kommentera gärna vad ni tycker :)
Dag 9
Feel you beside me-kap 21
Titta ett till kapitel fickjag ihop försöker skrapa ihop ett imorn också :) Kommentera?? :D
Feel you beside me- kap 20
Ett kort kapitel men ett kapitel iaf, lite inspiration iaf. ochbehöver eran hjälp, vad heter Zayns systraroch hur gamla är dem? tacksam för svar :D
översatt den nu :D
Dag 8 :D
Day 2: My first Love
Day 3: My best friend
Day 4: This I ate today
Day 5: Five truths about myself
Day 6: My day
Day 7: someone I will never forget
Day 8: a moment
Day 9: something I long for
Day 10: This I had on me today
Day 11: One thing I do every day
Day 12: In my purse
Day 13: this week
Day 14: someone I think about every day
Day 15: My dreams
Day 16: My first kiss
Day 17: my favorite memory
Day 18: something I will never forget
Day 19: i regret this
Day 20: that month
Day 21: something/someone have changed me
Day 22: this upsets me
Day 23: this makes me feel better
Day 24: this makes me cry
Day 25: favorite movie
Day 26: my fears
Day 27: my favorite place
Day 28: This is what I miss
Day 29: my ambitions
Day 30: my Love
Dag 8 :D
Day 2: My first Love
Day 3: My best friend
Day 4: This I ate today
Day 5: Five truths about myself
Day 6: My day
Day 7: someone I will never forget
Day 8: a moment
Day 9: something I long for
Day 10: This I had on me today
Day 11: One thing I do every day
Day 12: In my purse
Day 13: this week
Day 14: someone I think about every day
Day 15: My dreams
Day 16: My first kiss
Day 17: my favorite memory
Day 18: something I will never forget
Day 19: i regret this
Day 20: that month
Day 21: something/someone have changed me
Day 22: this upsets me
Day 23: this makes me feel better
Day 24: this makes me cry
Day 25: favorite movie
Day 26: my fears
Day 27: my favorite place
Day 28: This is what I miss
Day 29: my ambitions
Day 30: my Love
Lite info..
Dag 7
Day 2: My first Love
Day 3: My best friend
Day 4: This I ate today
Day 5: Five truths about myself
Day 6: My day
Day 7: someone I will never forget
Day 8: a moment
Day 9: something I long for
Day 10: This I had on me today
Day 11: One thing I do every day
Day 12: In my purse
Day 13: this week
Day 14: someone I think about every day
Day 15: My dreams
Day 16: My first kiss
Day 17: my favorite memory
Day 18: something I will never forget
Day 19: i regret this
Day 20: that month
Day 21: something/someone have changed me
Day 22: this upsets me
Day 23: this makes me feel better
Day 24: this makes me cry
Day 25: favorite movie
Day 26: my fears
Day 27: my favorite place
Day 28: This is what I miss
Day 29: my ambitio
Day 30: my Love
One more: favorite songs and artist
