Emelie

Jag vet inte vad jag ska göra längre :( känns som om alla bara glider ifrån mig :( som om jag inte är värd några vänner.. Jag vet ärligt talat inte om jag ska fortsätta med detta liv eller ändra en del saker? Vet då förstås inte vad. Självskadning är inte bra, det har jag dock redan börjat med, nu kan det vara så att det här bara är en inbillning för att jag dels börjat bli sjuk, och kommer vara deppig en hel dag inom kort. Jag måste få träffa Jedward igen, jag måste få höra deras röster, deras skratt, se deras ansikten, få vara i deras famn och känna kraften från deras armar runt mig. Musiken håller ett tag men efter ett tag deppar jag ihop trots musiken som tränger in i min hjärna. Jag saknar dem så det gör ont, och jag saknar även Twinie. Om inte Jedward hade varit på pride hade jag förmodligen aldrig träffat Twinie. Hon och twinsen är det enda som kan pigga upp mig, men tyvärr är båda utom räckhåll :(

Previously

Ellinor’s P.O.V

Jag hade gått in i Louis stora tvåvånigshus för att leta reda på Harry. Jag log för mig själv när jag såg honom sitta i Soffan och spela Fifa mot Zayn.
"Hey sweetie" säger jag.
"WAIT!" Ropar han och jag skrattar när Zayn lyckas göra ett mål för att Harry tvunget måste se på mig.
Varje gång jag möter hans gröna ögon spelas scenen av vår första kyss upp framför mig.
"Hey" säger han och kommer fram och kysser mig.
Jag ler mitt i kyssen och tänker att jag är världens lyckligaste människa.

Louis P.O.V

Jag går ner för trappan och ser Harry och Ellinor står och kysser varandra. Jag slänger mig ner i en av fåtöljerna och deras kyss avbryts och jag flinar trött.

”Hey” säger Ellinor och blänger surt på mig, Elin och Niall kommer in och jag hälsar även på Elin.

”So you talk to Tiff?” Niall ser frågande på mig.

”Yeah, I thought she was dead..” svarar jag undvikande.

“What had happened, I saw her parent whit Winterchlotes” svarar Elin.

“Yeah, They go somewere I don’t know were and she want to have a party in her house but I don’t know, she still angry at me, why I screamed at her?” jag frågar mer mig själv än de andra. Men jag visste inte varför jag hade skrikit åt henne. Jag hade strakare känslor för henne än vad jag hade haft tidigare. Vi har varit vänner hela livet men jag är inte säker på om jag kan bara vara hennes vän, jag ville ha mer, men jag visste inte om Tiffany kände på samma sätt.

”When?” Liam avbröt mina tankar.

”What?”

”When she want to had the party, and wich people she want to come?” frågar han.

“I really don’t know, but she want us on the party and some other people from school, and soon I think.”

Tiffany’s P.O.V

Jag hade pratat med Louis, jag hade fortfarande inte berättat hur jag kände för min bästa vän, kunde man bli kär i sin bästa vän? Det var det jag ville ta reda på. Eftersom mina föräldrar skulle åka iväg någonstans tänkte jag att jag kunde ha fest här hemma. Louis hade inte riktigt tyckt om den idén men jag ville bara ta reda på om han kände likadant, och det var mycket lättare med en massa andra människor och om man inte var fullt medveten om vad man gör. Jag beslöt mig för att inte lyssna på honom och loggade in på facebook.

“Party at my house Saturday 8 PM, Take something you like to drink whit you”

Jag klickade på Send. Jag såg ett tag på min status innan jag fick 2 händelser en like och en kommentar.

Louis Tomlinson has comment on your status.

Jag suckade men klickade upp kommentaren.

”Why you didn’t listen to me, Anyway, me and the lads come”

Jag log, han skulle komma, han var inne så jag skickade ett meddelande och vi bestämde att träffas på starbucks senare samma dag.

Elin’s P.O.V

Fest hos Tiffany om 2 dagar. Det kunde nog bli kul. Vi blev utschsade från Louis hem och jag följde med Niall hem.

”You want to go to the party?” Niall såg frågande på mig.

”If you go” svarar jag och ser på våra sammanlänkade händer.

”Well the other will go, so I think I go, but only whit you, I will never go somewhere without you” svarar han.

Jag ser in i hans kristallblå ögon och han närmar sig mig, det blir en magisk kyss, som alla de andra ganger, vi blir avbrutna av en knackning på dörren.

Harry’s P.O.V

Jag och Ellinor hade inte velat gå hem så vi hade stannat till i en park strax utanför Louis hus. Han skulle gå och möta Tiffany på starbucks.

”What do you think about Lou and Tiff?” Ellinor ser på mig.

”I think they had sronger feelnings for each other and just best friends, can you ask Tiff?”

“Maybe..”

Vi hade alltid gjort så, om vi trodde något om våra vänner, jag hade pratat med killarna och Ellie hade pratat med tjejerna. Men nu visste jag inte längre. Vi var mer tillsammans med varandra och hade lämmnar Tiffany utanför sedan Louis och hennes bråk på skolavslutningen. Jag visste inte exakt vad som hade hänt men det hade något med sommaren att göra först hade det pratar lågmält sedan hade man hört Louis ”ANYWAY, I DON’T CARE ABOUT YOUR PLANS, BUT I THINK WE WERE FRIENDS!” han hade skrikit och Tiffany hade sprungit därifrån med tårar i ögonen.

”What do you think about?” Ellinors röst tränger sig in i mina tankar.

”When Louis screamed at Tiff” svarar jag lågt.

“They will fix it, Promies” Ellinor tar min hand och jag ser ner på våra sammanlänkande hander och vi börjar gå hem mot henne.

Ellinor’s P.O.V

Jag skannade igenom hela dagen i mina tankar när jag och Harry gick hem mot mig. Det hade varit en annorlunda dag. Jag hade inte haft samma känslor och Louis hade inte varit samma roliga Lou. Jag gissade att allt hade att göra med Tiffany. Jag såg i smyg upp på Harry, jag undrade vad han tänkte på. De gamla känslorna jag hade haft för honom precis när vi blev tillsammans, som första kyssen. Det hade känts som små gnistor mellan oss, något som gjorde att vi kom närmare varandra än vad vi hade gjort innan. Jag visste inte exakt vad det var men jag hade alltid samma känsla, tills idag. Jag hade inte haft samma känsla. Den enda känslan som hade varit samma som förr var när jag såg in i hans gröna ögon. Jag hoppades att Tiffany och Louis skulle lösa detta och att allt skulle bli som vanligt igen.

Tiffany’s P.O.V

Jag satt inne på starbucks och väntade på Louis. Jag var nervös, jag brukade aldrig vara nervös, jag skulle bara träffa min bästa vän och prata. Men det var inte som det brukade vara, jag hade känslor för honom, starka känslor. Jag klistrar på ett leende när Louis kommer in, och fjärilarna i magen fladdrar ännu mer.

”Hey” jag ställer mig upp och ger honom en kram. Mina känslor aväller upp och jag är nära att börja gråta. Han sätter sig ner mitt emot mig och börjar prata.

”Tiff, Look, I’m sorry, it’s a thing I want to tell you” säger han. Jag blir förvånad, vad skulle komma härnäst.

“And?” frågar jag försiktig.

”Well, first, Can you forgive me? I didn’t mean what I say” jag ser på hans bruna ögon att han talar sanning.

”Y-yea. I forgive you” säger jag snabbt. ”And I had something I want to told you” forsätter jag och ångrar mig. ”But you start” lägger jag till.

”I know that can sound’s wierd, we had been friends for a long time and maybe you don’t have the same feelings for me, but I think that I like you more than a friend.

3 kommentarer för nästa :)

Kommentera :')

(Jag gillar kommentarer)

Tiffany's P.O.V
Jag la en kall blick på min vibrerande mobil. Hur många gånger hade han ringt? Jag orkade inte svara jag var fortfarande ledsen för att han hade skrikit åt mig. Min telefon slutade vibrera och jag klickade upp sms han han hade skickat.
"I miss you sweetie"
"Please talk to me"
"I'm sorry, please forgive me"
De 3 första var från Louis.
De andra 2 var från Harry.
"Please Tiff, Talk to him, he needs you"
"Tiffany call him or just send him a message"
Jag suckade.
"Hey, Lou look, why you screamed at me? When you are angry you always screamed at me, I being sad when you do that" jag slutade skriva. Jag raderade allt och stängde av telefonen. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade inget att säga honom. Var vi fortfarande bästa vänner? Jag hade ingen aning, mina känslor för Louis hade blivit starkare. Men det skulle kännas fel att berätta det för honom. Jag suckade igen och la mig raklång på sängen.
"Tiff are you home?" Min pappa ropade.
"Yeah, In my room" skrek jag tillbaka.
"Can you come for a second?"
Jag gick ut ur mitt rum mamma och Pappa stod fullt påklädda i hallen jag gav dem en skeptiskt blick.
"You kidding, it's summer" sa jag och slog ut armarna i en gest.
"Well, we go to northern california" svarade pappa.
"Wait, so I be home alone?" Frågade jag försiktigt.
"Yes" svarade min mamma och log.
"How long time it will be?" Frågade jag.
"Like 1 month if it's okey?" Frågade dem.
"Yes, yes, thats ok"
"Well by honey"
Mina föräldrar gick ut fullt påklädda.
Hade dem tänkt åka sådär?
Åh nej, det fick inte vara sant, både Harrys och Nialls flickvänner gick precis förbi. Vänta var dem påväg hem till Louis.
Jag sprang in på mitt rum och startade igång mobilen.
"Come on, hurry up" bad jag min mobil till ingen nytta. Den startade lika segt ändå. När den tillslut kommit igång plingade den hela tiden sms, efter sms.
"come on Lou, i'm not dead" när jag sa det kände jag mina känslor jag hade för min bästa vän igen. Jag ringde upp honom istället för att sms:a.
"oh thanks god Tiff, I think you was dead!" Hörde jag hans hesa stämma och jag kände ännu en gång mina känslor för honom.
"Come on Louis, I will never leave you"svarade jag honom, men det var inte helt sant det visste jag.

Elin's P.O.V
Jag såg mot det håll som Tiffany bodde och börja småskratta. Henns föräldrar var fullt påklädda med vinterkläder.
"Elli look at Tiffanys parents" sa jag och stötte till henne i sidan.
"Aouch" svarade hon mig och började småskratta efter.
"Where they go?" Frågade jag och Ellie skakade på huvudet och vi fortsatte mot Louis hus där vi skulle möta honom och de andra killarna.
Niall öppnade och jag möttes av en kyss.
"Hey, where is Louis?" Frågade jag sedan. Ellinor hade gått förbi oss.
"Upstairs, he talk to Tiff" svarade han.

Ellinor's P.O.V
Jag hade gått in i Louis stora tvåvånigshus för att leta reda på Harry. Jag log för mig själv när jag såg honom sitta i Soffan och spela Fifa mot Zayn.
"Hey sweetie" säger jag.
"WAIT!" Ropar han och jag skrattar när Zayn lyckas göra ett mål för att Harry tvunget måste se på mig.
Varje gång jag möter hans gröna ögon spelas scenen av vår första äkyss upp framför mig.
"Hey" säger han och kommer fram och kysser mig.
Jag ler mitt i kyssen och tänker att jag är världens lyckligaste människa.

Ända sedan jag var liten, asså även när min mamma levde så har båda min föräldrar druckit, jag vet inte ens hur liten jag var när dem gjorde det. Eftersom jag var så liten så förstod jag inte varför dem gick och la sig. Mamma var ju inte likadan som pappa, och då bråkade dem med varandra. Det var väldigt sällan som de satt bredvid varandra i soffan. Jag blev ju äldre och förstod fortfarande inte vad det var. Vi skaffade djur vilket gick helt okej, hade en katt i 9 år sedan skaffade vi även hund. En dag när jag blev hämtad från skolan fick mamma ont i huvudet, vi trodde att det bara var vanlig huvudvärk och jag skulle till min ridlektion senare. Vi kom iväg alldeles försent vilket mamma inte förstod, dt var farligt för mamma att köra på vägen då vi höll på att köra ner i diket, det gick bättre ett par dagar senare. En helg skulle vi på stockholm international horse show som vi hade fått i julklapp från min farmor och farfar. Mamma körde och fick huvudvärk igen och kunde inte hålla bilen rak. Vi skulle hen och äta middag hos min farmor och farfar först. Men det blev inte alls så. Pappa, mamma och farfar åkte iväg till karolinska. Jag och farmor åt middag och gick på horse showen. Det kom fram att mamma hade en tumör på hjärnan och skulle ha sådan där hjärnstrålning. Hon hade cancer. Sedan upotäckte dem en till. Hon rökte också. Jag och pappa åkte utomlands 1 vecka och när vi kom hem så var mamma på sjukhuset. Vi åkte dit dagen efter, jag vågade inte gå in, dagen efter var hon borta och sedan dess klandrar jag mig själv och det var den 8 november 2006. Kuratorn ville prata med mig men jag vägrade. Pappa började dricka mer och skrek och bråkade med mig, det tog då fram min aggresiva sida och nu bråkar vi i princip varje helg när pappa dricker :'(
Skolan har då alltid varit bra, som alla andra var man kär i killar titt som tätt osv. Det hela började när en ny tjej började i min klass. Min bästa kompis blev då kompis med henne men var samtidigt kompis med mig. Ni vet 3 tjejer går inte ihop, det stämde verkligen in på oss. Den här tjejen vi kan kalla henne "A" vi bråkade väldig mycket och när vi då var osams så var min bästa kompis vi kan kalla henne "B" antingen med mig eller med A. Jag fick alltid veta vad A hade sagt om mig i skolan dagen efter om B hade varit med henne. Vi snackade skit om varandra även om jag själv tyckte att jag pratade mycket mindre skit än vad A gjorde. Men det hela slutade med att vi 3 blev tvungna att ha ett möte med en lärare i skolan (jag gick i låg/mellanstadiet då).A säger att hon tycker om att bråka och jag sitter och gråter. Det blev väl något bättre senare då vi slutade den skolan och började i en ny. Men då flyttade en ny tjej (vi kallar henne "C") in i det områder som jag bodde i då och jag verkligen verkligen hatar henne. Min bästa vän blev vän med henne och vi 3 gick inte heller ihop. C hatade mig och jag hatade henne, men eftersom båda ville vara med B så ljög vi en gång för våra föräldrar så att båda vi fick sova hemma hos B. Då blev egentligen C lite mobbad. En ny tjej flyttade in och vi blev riktigt bra kompisar. Bästa vänner faktiskt, jag har tyvärr förlorat henne vid detta lager och jag tänker på henne varje dag :(. Men iallafall r jag flyttade lovade vi att hålla kontakten och vi kramades i minst 10 minuter innan jag åkte. Anyway på det nya ställer där jag bor nu fick jag nya vänner (som jag nu har förlorat) både tjejer och killar. Tydligen så skulle vi ha vattenkrig den dagen och då hade jag på mig ett par blommiga byxor för att jag inte var så rädd om dem och som den sjuka människan jag är säger jag att dem ska gissa vad jag heter, och då skämtar dem om mina byxor. Då blev jag kallad blombrallan i ca 1 år innan jag olyckligtvis började i samma klass som dessa killar och då blev det ändrat till blommis vilket då hela skolan kallade mig för. I slutet av nian slutade några av dem med det, men det tryckte ner mig totalt och jag har fortafarande vissa av meningar vissa människor sa ibland. Tex om jag frågade "vad har jag gjort dig?" Svaret blev "du finns" ord som "fula jävel, försvinn, jag vill inte se dig, du är så jävla ful, fitta, hora"och hånskratt kom emot mig. En gång hade jag på mig en tjocktröja med en blomma på den syndes knappt med tanke på att den var vit på en vit tröja. En kille som är ett år äldre än mig såg det och sa då "blomtröjan" den tröjan ligger fortfarande längst in i min garderob. Efter den dagen var jag sjukt noga med att välja vad jag hade på mig i skolan, jag gjorde dock misstaget att ha en blommig klänning på balen i nian, men det gick ju helt okej, sedan han som var min typ "ärkefiende" jag fick ju åka hem med dem. När jag började gymnasiet blev allr bättre, jedward kom in i mitt liv och stärkte mitt självförtroende från att ha legat på botten och jag fick även nya vänner, senare kom även One Direction in i mitt liv och jag fick ytterligare vänner. Några av dem finns för mig 24/7 och jag älskar dem så sjukt mycket. I mina tankar kallar jag dem mina systrar och bästa vänner. Om jag någon gång blir smått irriterad eller avundsjuk ångrar jag det snabbt för jag är så sjukt rädd att förlora dem.

http://m.youtube.com/watch?v=Zzhct4r1NiQ&feature=g-high-lik">http://m.youtube.com/watch?v=Zzhct4r1NiQ&feature=g-high-lik look at this video from my POV!

Emelie's P.O.V

Jag låg sömnlös natten innan vi skulle åka på dans audition, jag var nervös. Jag tyckte om att dansa men det här var något nytt, det var en speciell dans 10 olika personer skulle dansa. Jag visste inte vilka det var heller, eller jo Ebba, men om inte Ebba gick vidare och jag gjorde det skulle jag backa ur och samma sak skulle Ebba göra. Vi ville göra detta tillsammans. Jag måste ha somnat för jag vaknade upp ur en dröm och kollade på klockan. 05.03 blinkade den. Jag suckade men klev upp eftersom jag var klarvaken och gick in i duschen.

Agnes P.O.V

Idag var det audition, då alla skulle provdansa för att vara med i Antons musikvideo. Han hade redan 2 favoriter, vilket jag störde mig på. Han gillade dem endast på deras ansökan, det var fel, men han kunde inte hjälpa det.

"Hoppas de dansar dåligt" sa jag tyst för var mig själv även om det var fel av mig.

Jag kom fram till studion, Anton var inne och övade.

"Jag önskar jag kunde dansa" sa jag till hans danslärare.

"Ja, det är svårt, men vad tycker du, klarar han det?"

"Ja, han är duktig" svarade jag och inspekterade intressant varje danssteg han tog.

"Hej" sa han anfått när han var klar och kramade om mig.

"Hej" svarade jag och tog emot han svettiga kram. "Tack för den" fortsätte jag retsamt.

"Skyll dig själv, vad tyckte du?" frågade han.

"Hmm.. Godkänt" sa jag och log.

Ebba´s P.O.V

Jag vaknade av att min mobil vibrerade våldsamt på mitt nattuksbord.

Från Bästa vän <3 stod det, Jag suckade och kollade klockan. 06.00.

PEPSI! VAKNA!!!

Jag log åt det korta meddelandet och klickade in ett snabbt svar.

Till Bästa vän <3

Jag är vaken, kanske för att du väckte mig.

Jag skickade iväg det och slängde benen över sängen och satte mig upp. Just det audition idag. Den tanken fick mig genast på bättre humör efter det obekväma uppvaknandet. jag duchade snabbt och fixade mig och mötte upp Emelie en timme senare. Vi skulle vara i studion klockan 08.00 och vi var ute i god tid.

Anton's P.O.V

Nu var jag nervös, det var bara 5 minuter kvar innan auditonen skulle börja och alla hade kommit utom Emelie och Ebba.

"Var är dem?" frågade jag mig själv om och om igen.

"Anton, dem kommer" svarade Agnes mig flera gånger.

Jag hörde det plingande från dörren och såg 2 tjejer och andades ut.

Kort jag vet, men jag måste sova om jag ska orka upp imorn som jag måste :)

Ebba's P.O.V

Innan jag ska gå till skolan, sista dagen innan sommarlovet ser jag efter en sista gång om jag fått svar på min ansökan att vara med i en musikvideo. Jag lyser upp när jag ser att jag fått svar.

Hej, Vi såg din ansökan att vara med i musikvideon. Du ska få göra ett antagningsprov med några andra den 10/5. Vi håller till på kungliga balettskolan klockan 14.00 M.V.H Erica Holmberg.

Läste jag tyst för mig själv, och skrek till. Jag skulle komma med i musivideon jag skulle det.

Jag gick glatt mot skolan och spran fram sista biten när jag såg min bästa vän Emelie stå och vänta på mig.

"Jag fick svar idag" skrek jag på avstånd.

"Jag med" sa hon och kramade om mig när jag kom fram.

Både jag och Emelie hade ansökt om att få vara med i musikvideon för att ha något att göra under sommaren. Nu var det bara att både skulle klara antagningsprovet på fredagen. Vi gick pratandes in i skolan och hörde folk prata om någon Anton som skulle göra en musikvideo och att man kunde få vara med i den.

"Vem är den där Anton?" undrade Emelie.

"Ingen aning" svarade jag och ryckte på axlarna.

Anton's P.O.V

Det var många som ville vara med vi hade valt ut 10 stycken som skulle få komma och dansa. Jag och Agnes satt och diskuterade dem olika tjejerna som hade allmänt sig.

"Det kommer bli svårt att välja, många av dem låter så duktiga" sa jag och gjorde en grimas.

"Men alla kan väl inte vara lika bra, Den där Emelie Nilsson låter duktig". svarade Agnes.

"Jo, men hon hade Ebba som sin kompis och tänk om hon inte är lika duktig." sa jag.

"Anton, det löser sig" sa hon och la sin hand på min.

Jag såg upp på henne och log.

Jättekort första kapitel men det blev så för måste lixom komma in lite, kommer bli längre kapitel, och klaga inte för som sagt van att skriva engelska dialoger :D

Harrys Perspektiv

Idag skulle jag få komma hem, men jag fick inte anstränga mig, så jag kunde inte ge mig ut och leta efter Evelina. Zayn hade ringt mig igår och berättat att dem hade hört henne men sedan hon försvunnit igen. När jag gick ut från sjukhuset köpte jag en tidning. "LOST" stod det på första sidan. Jag bläddrade fram snabbt till sian 21,22.

"18 year old girl with name Evelina Sparks lost, in friday she was on the hospital and meet her boyfriend Harry Styles. When Zayn Maliks littlesister leave us f r the life,she been lost. Have you seen Evelina, Call us."

Mycket detaljer, tänkte jag. Men någon måste ju se henne snart. Jag tog bussen hem.

"Harry, How are you?" Gemma hoppade på mig när jag kom hem.

"I'm okey" Jag berätta ade vad läkarna hade sagt.

"Okey, I come up soon" sa hon.

Varför skulle hon komma upp? Ja ja, jag orkade inte tänka på det nu. Jag gick upp på rummet jag märkte att det redan var kolsvart ute. Jag slog en blick på klockanendast 18.00. Jag suckade och ställde mig vid fönstret och blickade ut över det snötäckta landskapet samidigt som jag lät tankarna vandra. Gång på gång tänkte jag på Evelina. Någonstans därute i mörkret var hon, ensam. Jag kände tårarna bränna och lät dem rinna. Imorgon skulle jag ut och leta. Jag MÅSTE hitta henne..

Evelinas Perspektiv

Jag vaknade av kylan. Jag skakade. Om jag inte hittade hem snart skulle jag frysa ihjäl. Hungrig var jag också. Jag ställde mig upp på mina stela ben. Jag tog prövande några steg. Vingligt men det funkade Jag började gå mot ett håll och snart hörde jag bilar. Jag sken upp i ett leende. När jag kom ut ur skogen såg jag ett litet centrum. Jag visste inte var jag var, men värme och mat fanns. Jag kände efter i fickan och fiskade upp några dollar. Jag gick in och kände värmen slå emot mig. Jag såg en tidning. "LOST" stod det. Jag köpte mat och tidningen. Jag bläddrade fram till rätt sidan och läste. Det handlade om mig. Jag kände tårarna rinna när jag läste om Harry, Zayn och Zayns lillasyster.

"Excuse me, Can you tell me where I am?" sa jag innan jag gick ut från matstället.

"Bradford"svarade expediten.

"Thanks" sa jag och skulle precis gå ut.

"Wait" sa hon i kassan.

"Yeah?" sa jag och vände mig om.

"You are the lost girl?" sa hon.

"Yes, I saw that" sa jag och pekade på tidningen. "But I can't call I don't have any battery on my phone" fortsatte jag.

"Take mine"sa hon.

"Thanks" sa jag.

Jag slog in numret till Harrys mobil.

"Yeah" svarade han.

"OMG HARRY!" sa jag.

"EVELINA, WHERE ARE YOU"

"OMG HARRY, I HAVE MISSED YOU SO MUCH!" Sedan kunde jag inte säga något mer för tårarna rann ner för kinderna som ett vattenfall.

"Honey, Where are you?" sa Harry.

"In Bradford" sa jag snyftande.

"I call the others so wwe can come and take you home."

"Thanks hun" svarade jag och la på.

Jag lämmnade tillbakatelefonen, gick in på toaletten. Vad hemsk jag såg ut. Jag fixade till mitt mörkbruna hår så gott som det gick.

"EVE?" hörde jag en välbekant röst ropa efter några minuter.

"HARRY!" jag sprang in i hans famn och tårarna började rinna igen

"Honey, I have missed you" sa han.

Dem andra kramade mig länge dem med. Louis fick köra medan Harry satt och höll om mig. Dem körde hem mig medan Harry ringde polisen och sa att dem hade hittat mig.

"Evelina" Min syster blev jättglad när jag kom hem.

"Hey" sa jag och kramade om henne. "I'm tired, can we talk tomorrow?" sa jag

"Yes, of course."

Jag tog en varm dusch och de varma strålarna gjorde min kropp gott. Jag shamponerade håret två gånger. När jag var klar fönade jag håret så att det var hyfsat torrt innan jag gick och la mig. Jag somnade nästan innan jag la mig i sängen.

Harrys Perspektiv

"Now, I am happy" sa jag till dem andra.

Niall, Louis, Liam och Zayn såg på mig med ett leende.

"And you are here with us" sa Niall.

"Yes, and I won't never leave you again, especially not leave Eve" sa jag.

Vi skrattade innan jag var tvungen att gå hem. Mina föräldrar hade inte blivit glada över att jag hade åkt, men Gemma hade lugnat ner dem. Jag var otroligt tacksam för att hon fanns där.

Evelinas perspektiv

Jag vaknade av det var kallt och vått. Jag såg mig förvirrat omkring, så kom jag på att jag var ute i någon skog. Jag reste mig mödosamt upp ur snön. Det var kallt och jag hade ont överallt. jag letade reda på min telefon, den hade åkt ner i snön.

"Fuck" suckade jag.

Den hade antingen dött pga batteri eller också var den vattenskadad. Nu fanns det ingen annat att göra än att försöka komma hem. Det hade slutat snöa nu men det var djup snö överallt. Nu fanns det iallafall inga björnar. Jag började långsamt gå mot ett håll.

"It's good to hear your voice" jag började långsamt nynna på Miley Cyrus låt.

Tårar började rinna ner för mina kinder och jag såg inte var jag gik. Jag snubblade omkring i skogen.

Harrys Perspektiv

Var kunde Evelina vara? Jag sträckte mig efter min mobil. Ett missat samtal, jag hoppade att det var från Evelina. Honey stod det. Mitt ansikte sken upp när jag läste det. Jag ringde snabbt upp henne.

"Hey, it's Eve, I can't answer, talk a message and i call you, see and love you" Hon svarade inte, den var inte ens på.

"I love you more than I did before" sa jag långsamt efter pipet och la på.

Jag började långsamt bli bättre och behövde inte ha dropp längre och kunde gå små korta promenader. Jag skulle snart få komma hem, men jag visste inte om jag ville det. Evelina var ju borta. Hon hade mobilen avstängd också.

"it's good to hear your voice, i hope you doing fine, and if ever wonder I lonley here tonight. I lost here in this moment, and time keeps slipping by. And if I just could have one wish, I have you by my side. Oh oh, I miss you oh oh, I need you. And I love you more than I did before, and if today, I don't see your face, Nothing changed noone could take your place,  it's get harder everyday. Say you love me more than you did before, and i'm sorry it's this way, But i'm coming home I be coming home, and if you ask me I will stay, I tried to live without you and a tear follow from my eyes"  Jag hade hört Eve sjunga på den förut, men jag ville inte att hon skulle det för jag skulle alltid finnas där för henne.

Nu gjorde jag inte det, jag visste inte var hon var och jag kunde inte göra något åt det. Dem andra hade skolan att sköta men nu på helgen hade dem lovat att leta efter henne. Hoppas verkligen att dem hittar henne. Jag lyfte på mig från sängen och tog mig en tur ner till närmsta affär. Jag köpte en tidning och lite godis för att få tankarna på annat, jag skulle inte bli bättre av att sitta och deppa. Men jag saknade henne verkligen, jag behövde henne verkligen. Jag ringde upp henne igen bara för att få höra hennes underbara röst.

Evelinas Perspektiv

Jag undrade hur Harry hade det, hoppas han mådde bättre, han måste hitta mig, jag vill hem, jag vill till Harry.

"I miss you" sa jag rakt ut i luften. " I MISS YOU" sa jag högre nästan skrek.

"EVE?" någon ropade på mig. Jag vände mig om, jag såg ingen alls.

"Yes?" sa jag tveksamt.

"EVE IS THIS YOU?"

Jag såg mig omkring och började snubblande ta mig mot hållet jag trodde rösten kom från.

"EVE?" rösten avlägsnade och jag insäg långsamt att jag hade gått åt motsatt håll.

Det hade börjat snöa otroligt mycket nu, så mina steg hade redan snöat igen och visste inte vilket håll jag hade kommit från. Jag satte mig ner i snön och gömde ansiktet i händerna och började gråta. Jag ville hem. Det var kallt och jag var blöt av all snö. Jag kunde inte virra runt i skogen när det snöand så här mycket och jag intekunde se mer än 1 meter, jag etade eda på en plats där jag kunde skydda mig lite mot all snö, jag satte mig med ryggen mot ett träd och försökte få liv i min mobil vilket jag inte lyckades med.

sry för kort kapitel <3