Feel you beside me-kap 37

Evelinas perspektiv

Jag vaknade av det var kallt och vått. Jag såg mig förvirrat omkring, så kom jag på att jag var ute i någon skog. Jag reste mig mödosamt upp ur snön. Det var kallt och jag hade ont överallt. jag letade reda på min telefon, den hade åkt ner i snön.

"Fuck" suckade jag.

Den hade antingen dött pga batteri eller också var den vattenskadad. Nu fanns det ingen annat att göra än att försöka komma hem. Det hade slutat snöa nu men det var djup snö överallt. Nu fanns det iallafall inga björnar. Jag började långsamt gå mot ett håll.

"It's good to hear your voice" jag började långsamt nynna på Miley Cyrus låt.

Tårar började rinna ner för mina kinder och jag såg inte var jag gik. Jag snubblade omkring i skogen.

Harrys Perspektiv

Var kunde Evelina vara? Jag sträckte mig efter min mobil. Ett missat samtal, jag hoppade att det var från Evelina. Honey stod det. Mitt ansikte sken upp när jag läste det. Jag ringde snabbt upp henne.

"Hey, it's Eve, I can't answer, talk a message and i call you, see and love you" Hon svarade inte, den var inte ens på.

"I love you more than I did before" sa jag långsamt efter pipet och la på.

Jag började långsamt bli bättre och behövde inte ha dropp längre och kunde gå små korta promenader. Jag skulle snart få komma hem, men jag visste inte om jag ville det. Evelina var ju borta. Hon hade mobilen avstängd också.

"it's good to hear your voice, i hope you doing fine, and if ever wonder I lonley here tonight. I lost here in this moment, and time keeps slipping by. And if I just could have one wish, I have you by my side. Oh oh, I miss you oh oh, I need you. And I love you more than I did before, and if today, I don't see your face, Nothing changed noone could take your place,  it's get harder everyday. Say you love me more than you did before, and i'm sorry it's this way, But i'm coming home I be coming home, and if you ask me I will stay, I tried to live without you and a tear follow from my eyes"  Jag hade hört Eve sjunga på den förut, men jag ville inte att hon skulle det för jag skulle alltid finnas där för henne.

Nu gjorde jag inte det, jag visste inte var hon var och jag kunde inte göra något åt det. Dem andra hade skolan att sköta men nu på helgen hade dem lovat att leta efter henne. Hoppas verkligen att dem hittar henne. Jag lyfte på mig från sängen och tog mig en tur ner till närmsta affär. Jag köpte en tidning och lite godis för att få tankarna på annat, jag skulle inte bli bättre av att sitta och deppa. Men jag saknade henne verkligen, jag behövde henne verkligen. Jag ringde upp henne igen bara för att få höra hennes underbara röst.

Evelinas Perspektiv

Jag undrade hur Harry hade det, hoppas han mådde bättre, han måste hitta mig, jag vill hem, jag vill till Harry.

"I miss you" sa jag rakt ut i luften. " I MISS YOU" sa jag högre nästan skrek.

"EVE?" någon ropade på mig. Jag vände mig om, jag såg ingen alls.

"Yes?" sa jag tveksamt.

"EVE IS THIS YOU?"

Jag såg mig omkring och började snubblande ta mig mot hållet jag trodde rösten kom från.

"EVE?" rösten avlägsnade och jag insäg långsamt att jag hade gått åt motsatt håll.

Det hade börjat snöa otroligt mycket nu, så mina steg hade redan snöat igen och visste inte vilket håll jag hade kommit från. Jag satte mig ner i snön och gömde ansiktet i händerna och började gråta. Jag ville hem. Det var kallt och jag var blöt av all snö. Jag kunde inte virra runt i skogen när det snöand så här mycket och jag intekunde se mer än 1 meter, jag etade eda på en plats där jag kunde skydda mig lite mot all snö, jag satte mig med ryggen mot ett träd och försökte få liv i min mobil vilket jag inte lyckades med.


sry för kort kapitel <3


Kommentarer
Postat av: julia

Jättejättebra!:)

Svar: Tack :)
Emelie None

2012-09-01 @ 08:58:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0