Emelie

Zayns Perspektiv

Kunde inte Liam och Ellen komma tillbaka snart. Med Rebecca, jag var så orolig för min syster, maskinen som hade pipit hade visat ett rakt sträck, var min syster död?

"REBECCA!" jag sprang fram till henne när jag såg henne och kramae om henne

"ZAYN!" sa hon och kramade om mig länge. tåranra började rinna.

"What have happened?"

"My, my sister, I,I think she is dead" stammade jag.

"Shh, Zayn, no she be okey, I promies, She be okey"

"I must find her, i can't leave her."

"You are always with her.."sa hon.

"In the heart, and she are always with me in my heart. Right?"avslutade jag hennes mening.

"Yeah right" sa hon, vi gick in till Harry igen.

Hela gänget samlat. Så härligt, jag hade saknat denna tiden.

Läkare kom in.

"We want to talk with Malik, Zayn Malik" sa dem.

"Yes", sa jag.

"You want I follow" undrade Rebecca.

"No, it's okey" sa jag sammanbitet ocg gav henne en nätt puss på pannan.

Dem ledde ner mig till resten av min familj. Jag satte mig ner mellan Waliyha och Doniya.

"Okey, it hard to say that, but we tried to save her, It was a redback spider and we sorry she is gone"

"What?, Gone you mean gone forever?" utbrast jag med tårarana som trände fram.

"Yes, we are sorry" svarade läkaren.

"You mean she is dead?" sa jag.

"Yes, we are so sorry" sa läkaren.

"No, no, no, she can't was dead, I leaved her, is my foult, NO!" mina tårar började rinna.

"Shh, Zayn all of us are so sorry, It hard for of all us" Doniya försökte trösta mig, jag hörde att även hon darrade på rösten.

Jag hörde mamma som grät i bakrunden. Waliyha behöve någon också.

"Take care of Waliyha, I must tell the other guys" viskade jag till henne.

"I'm coming soon" sa jag till dem andra och gick upp till dem andra igen.

Rebeccas Perspektiv

Ellen och Liam hade fått med mig till sjukhuset, Zayn behövde mig nu. Alla var oroliga efter att Zayn hade följt med läkarna.

"He coming back now" sa jag tyst.

"I must tell something" sa han, jag såg att han hade gråtit.

Jag gick fram till honom.

"She is gone, gone forever" sa han väldigt tyst.

"Oh no, are you shore?" frågade jag.

"Yeah, she is dead" sa han och brast i gråt.

"Zayn, shh, i'm here, we're here for you" sa jag och kysste hans tårar.

Jag tog med honom utanför rummet, därvi satt och pratade tills de andra kom ut.

"The clock is 22.30 we must go home." sa Ellen.

"Zayn you can sleep with me" sa jag.

"Okey, I just say to my mother that I follow you"

Vi kramade alla hejdå, sedan följde jag med Zayn ner och han sa att han följde med mig hem.

"Thanks Rebecca" sa hans mamma.

"it's okey, i'm sorry for that, yeah with your youngest doughter" sa jag.

"it's be okey" sa hon och log sorgset.

Jag och Zayn gick hem till mig. Det tog längre tid än vanligt. han gick och nynnade på moments.

"That's sounds good" sa jag.

"I miss her" sa han och såg upp mot himlen.

"I know, It's be okey, she always with you in your heart, remember that" sa jag och kysste honom lätt på läpparna.

"I love you" sa han.

"I love you too" sa jag.

När vi kom hem kom jag på att jag hade tagit ner tavlan, jag sprang snabbt upp på mitt rum och satte upp den igen.

"Honey?" sa han frågande.

"I coming" ropade jag ner.

Vi satte oss i köket meden varsin kopp hett te och han berättade om Safaas 6 korta år i livet.

"I can understans that you miss her" sa jag.

"Yeah".

Av det han hade berättat förstod jag att dem hade haft ett väldigt starkt band till varandra.

Harrys Perspektiv

Det hade varit kul att ha hela gänget här. Det som hänt Zayn skulle förändra våra liv föralltid. Jag såg ut genom fönstret en stjärna blinkade på himlen och föll.

"I wish all things could be right again" önskade jag tyst.

Evelina var nu livrädd att jag skulle ramla ihop igen. Det var dumt det jag hade gjort men jag trodde att jag skulle klara det. Jag trodde jag var tillräckligt starkt. Så fort jag blundade såg jag 3 oroliga ansikten. Ellen, Rebecca och Evelinas. Dem brydde sig iallafall. Jag somnade tillslut in i en lugn sömn, jag sov bra den natten.

Nialls perspektiv

Jag kunde inte tänka på annat än på Zayn och hans syster. Dem hade haft ett väldigt starkt band mellan varandra. Nu var hon borta. För alltid. Hon skulle aldrig komma tillbaka. Jag hoppades att det inte skulle förändras så mycket. Det var hemskt att det hade hänt. Jag strök Alexandra över ryggen. Jag hörde på hennes lugna andetag att hon hade somnat. Jag skulle ha svårt att somna pga det som hänt. Det var en stor och hemsk sak. Jag tog ett djupt andetag och föll in ien lätt sömn.

Liams perspektiv

Jag och Ellen låg i min säng och pratade om det som hänt.

"It's so hard for him" sa jag.

"Yeah, I think that come to changes our lifes"sa hon.

Jag svarade inte, låg och tänkte på det hon hade sagt. Att det skulle förändra våra liv, jo antagligen. Safaa och Zayn hade haft ett starkt band, och det var svårt för honom att mista henne, hans yngsta syster.

Louis Perspektiv

Jag kunde inte fatta det. En person var borta för alltid. Min bästa väns yngsta syster var borta. Mina tårar kom och jag var glad att Antonia hade somnat. Jag flätade in mina fingrar i hennes hår och lät mina tårar sakta falla ner på det vita lakanet.

Evelinas Perspetiv.

Jagvar i stallet och satt hos min favorithäst. Läkarna på sjukhuset hade sagt ett strikt nej när jag sa att jag ville stanna hos Harry. Jag borde egentligen vara hemma och sova men det var dsvårt när Zayns syster var borta. Det var väldigt svårt att ens förstå det. Jag hade svårt att acceptera det. Det kändes så konstigt. Mina tårar började rinna och min favorithäst såg på mig med sina mörka förstående ögon. Jag slog armanrna om honom och grät in i han hårrem. Han stod helt stilla, det var det som var så underbart med hästar. Dem var altid lika förstående.

Tanjas Perspektiv

Jag satt i sängen och försökte sätta mig i i Zayns liv för tillfället. Han hade mist en i sin familj. En som han stod riktigt nära. Det var svårt att förstå att acceptera. Alla vi önskade att det inte skulle ha hänt. Men det var inget det fanns att göra åt nu. Harry skulle bli frisk snart och alla skulle vi försöka få Zayn på andra tankar. Det skulle vara svårt den första tiden. Det skulle alltid finnas ett hål i hans hjärta. Men han skulle väl vara glad emellan åt? jag hoppades det. Jag föll in i en lätt och orolig sömn.

http://www.youtube.com/watch?v=VT1-sitWRtY  Denna låt passar in i allas perspektiv på denna del, det kommer bli väldigt mycket saknad i nästkommasnde delar