Emelie

Evelinas Perspektiv

Jag stannade upp mitt i alltihop, något hade hänt Harry, Jag kände på mig det.

"Harry is hurt" sa jag.

"What?" Ellen och Rebecca förstod inte.

"I can feel that, something had happened Harry, now" sa jag.

Rebecca sprang iväg och kom tillbaka några sekunder ssenare.

"Mother can drive us now" sa hon.

Vi bytte om snabbt och 30 min senare var vi på sjukhuset.

"Harry?, oh please Harry, can you here me?"

Vi hade kommit i i hans rum och hittat honom medvetslös.

"Please, Harry can you here me?" jag fortsatte förtvilat få liv i honom.

"Maybe we would take him back to the bed and call for a doctor" sa Ellen försiktikt.

Jag nickade med tårar i ögonen. Vi hjäptes åt att bära tillbaka honom tillbaka honom till sängen. Jag kollade Harrys puls och om han andades medan vi väntade på  en läkare.

"He alive" sa jag. "Oh, Honey why did you do that?" sa jag.

Harrys läkare Anne kom.

"What have happened?" undrade hon.

"We found him with he window, he alive but we don't know what have happened" Ellen och Rebecca fick berätta jag var för chokad för det.

Anne satte in droppet igen, Massa maskiner började tjuta, en tv visade något sorts diagram. Hans hjärtslag, det var svagt, men han levde.

"Don't die, I can't live without you" viskade jag och tog hans hand.

"Can we stay?" undrade Rebecca.

"Okey, do that" sa hon. "call me when he is awake" svarade Anne och gick iväg.

Zayns perspektiv

Sjukhuset skulle skicka en ambulans, och när dem kom fram kunde jag knappt andas. Var detså bråttom. Vi följde med i ambulansen. Jag satt och höll Safaas hand, medan jag tyst sjöng på moments. Doniya såg på mig.

"A song, me, Liam, Louis, Niall and Harry do" sa jag. Det högg till i hjärtat när jag sa Harry. Vi hade bara varit där en gång, hoppas han mår bättre nu.

"How is it with  him?" undrade Doniya.

"I hope him feel better"

"You don't know?" sa hon förvånat.

"When we meet him at the hospital last time, he don't feel better, so I hope he feel better now" sa jag.

"You know I’ll be, Your life, Your voice, Your reason to be, My love, My heart, Is breathing for this, Moment In time, I’ll find the words to say, Before you leave me today." sjöng jag tyst.

"She don't leave you" Sa Doniya.

"I hope that" sa jag och såg tacksamt på henne.

Rebeccas Perspektiv

Jag undrade hur Harry hade tagit sig till fönstret, Han mådde i varje fall inte tillräckligt bra för det. Förmodligen mådde han sämre nu. Evelina satt och pratade med Harry även om han sov. Hennes maskara hade runnit och tårarana rann än. Jag satt en bit bort och tänkte på Zayn och hans syster. Ellen hade gått iväg för att köpa något att äta.

"Rebecca, Zayn is here" Ellen kom inspringande.

Evelina såg upp på oss med tårade ögon.

"What?" sa vi båda.

"Or he is here with

his sister, I think they come to the same room as Harry" sa hon.

"Oh, okey"sa jag, "I think you mean something had happened Zayn" sa jag och försökte mig på ett leende.

" hehe, He is sad, here" sa hon och räcke mig en baguette med ost och skinka.

"Thanks" sa jag och tog emot den.

"Eve?" sa Ellen.

"No thanks" sa hon.

Vi väntade i ca 10 minuter sedan kom Zayns familjoch 3 läkare in med Safaa i en sjukhussäng.

"Zayn" sa jag.

"Rebecca" sa han och såg på mig.

Jag sprang fram och kastade mig i hans famn.

"I missed you" mumlade jag mot hans axel.

"I missed you too" sa han och kysste mig.

Ellens Perspektiv

Evelina satt med Harry, Rebecca med Zayn, Jag satt ensam. Jag bille inte lämna dem, men jag kände mig lite utanför. Jag saknade Liam. Rebecca kom fram till mig.

"You  can go, if you want. We are here" sa hon och nickade mot Zayn.

"Zayn is here for his sister" sa jag.

"And Harry" sa hon. "Okey, I am here" fortsatte hon.

Jag nickade.

"Did you cometo school?" frågade jag.

"No, I didn't think that, I wantet to leave anyone here.

"okey, I can tell the other, we come after school" sa jag.

"Yeah, see you"

Jag gick ut ur sjukhusrummet och ringde Liam.

"Hey babe" svarade han.

"Hey, you Zayn, Rebecca and Evelina, stay at the hospital, we found Harry with the window, Zayns is there with his sister and Rebecca wantet to leave them. I said we go to them after scool" sa jag.

"Okey, but you come?" frågade han.

"Of course, I missed you"

"Good, Love you bye" sa han och la på.

"I love you too" sa jag till telefonen, han lade alltid på innan jag hann svara.

Harrys Perspektiv

Jag vaknade sakta ur någon sorts dvala,kändes det som. Jag såg Evelinas tårade ögon men det var suddigt.

"Honey?" sa jag svagt.

"Harry, you awake" sa hon lycligt.

"Is he awake?" jag hörde två anda bekanta röster men kunde inte placera dem.

"Yes" sa hon lyckligt.

Zayn och Rebecca kom fram till Evelinas sida.

"Zayn, Rebecca?" sa jag frågande.

"Yes, we was worried about you, we found you with the window" berättade Rebecca.

Minnesbilder från gårdagen spelades upp. När jag såg tillbaka på mitt sårade ansikte. Jag minns att jag kom fram till fönstret, sedan mins jag inget mer.

"What happened?" sa jag frågande.

"I don't know, but I think you have tried to go to the window and fainted after that." svarade Evelina.

"Fuck" sa jag.

"I call after a doctor" sa Zayn och gick iväg.

"Why are you here, you would be in school" sa jag.

"I wanted to leave you" svarade båda samtidigt.

"Why are Zayn here?" undrade jag.

"His sister" svarade Rebecca.

Jag svarade inte, visste inte vad jag skulle svara, dem var här, Evelina var här. Det var det som betydde något för tillfället.