Feel you beside me. kap 32
Rebeccas Perspektiv
Alla tjejer hade kommit hem till mig, vi skulle ha filmkväll. Ellen och Evelina hade gått ut och köpt godis,glass och läsk. Tanja och Antonia skulle hyra filmer på vägen hit. Min bror Jonathan hade kommit hem men jag hade schasat ut honom i köket, han ville iallafall inte vara bland alla 'småbarn' som han kallade oss.
"I hope they take comedy films" sa jag till Alexandra.
"Yes I think that" Sa hon och log.
Hon hade hållit mig sällskap sedan jag fick reda på det om Zayns syster.
"I must call Zayn, I haven't talk to him." sa jag förskräckt.
"Hey" svarade en trött röst.
"Hey, honey, it's me, how are you?" frågade jag.
"Oh, he honey, i'm okey" sa han
"Liam told me what happened in yesterday" sa jag
"Oh, okey what he said?"
"Your sister can die and more things, I can't said that, I be worried about you" sa jag.
"Honey, dont be that, i'm alright, okey?"
"Okey bye" jag suckade och la på.
"I hate whe he lied" sa jag
"He lied?" undrade Felice.
"Yes, he said he always be fine and alright, but.."
"Oh, i think I know what you mean" sa Alexandra.
Louis Perspektiv
Jag hade varit och hälsat på Harry idag, han hade sovit, läkarana berättade att han hade blivit dåligare.
"Oh, please Harry, don't leave us" sa jag för mig själv.
Jag skulle inte klara mig utan Harry. Ja, skulle någon av oss göra det?
Jag stod vid mitt fönster och såg upp mot stjärnorna och tänkte på Harry.
"Well, it's good to hear your voice I hope you're doing fine And if you ever wondered I'm lonely here tonight, I miss you"
Jag hade suttit Miley Curys låt Stay på repeat, den fick mig att tänka på Harry. Jag saknade honom verkligen. Jag hade saknat Rebecca i skolan också, hon svarade inte när jag ringde.
"pip pip" sms.
"Hey, Babe, I'm sorry for not answer. I call you later. Me and the girls (you know who) have a filmnight tonight, Rebeacca is sad, ask Liam he know why xx Antonia"
Jag läste det flera gånger.
"Oh, oh, I miss you Oh, oh, I need you" ljöd det från datan.
"Call Liam" sa jag för mig själv.
Jag letade fram Liams nummer och ringde upp honom.Han svarade på en gång och berättade om gårdagens händelse hemma hos Zayn.
"Oh fuck" sa jag.
"What?" undrade Liam.
"I miss and worry about Harry so much so I don't remember my friends problem" sa jag.
"Lou, it's okey, he was home today, and I think Rebecca have talk to him, he be alright, Harry too" sa han.
"Yes,I hope that, See you tomorrow" sa jag.
"Yeah, see you bye" sa han och la på.
Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra.
Harrys Perspektiv
"Your friend Louis was here" min läkare Anne Dorsey som jobbade natt hade kommit in när hon såg på något sätt att jag hade vaknat.
"Oh, he was? sa jag glatt.
"Yes, he is worried about you" sa hon
"I know, we had know each other for a long time, I missed him" svarade jag.
"He wantet to left the hospital" sa hon, "How do you feel" fortsatte hon.
"Better, I missed all my friends and my girlfriend Evelina, but I so scared all the time" sa jag.
"Why are you scared?" frågade hon och såg förvånat upp på mig.
Fattade hon inte, jag var livrädd, varje minut, varje sekund, att dem som hade gjort mig illa skulle komma in och döda mig.
"That people, they abuset me, I am scared for them" sa jag i ett försök att inte darra på rösten jag lyckades hyfsat bra.
"Oh, okey, Harry I coming back soon, someone need me" sa hon och gick iväg.
Nej, nej, jag låg och skakade i sjukhussängen av skräck, det kunde vara fake. Efter ca 10 minuter lugnade jag ner mig en aning jag skakade fortfarande och vågade vända huvudet mot fönstret, Det snöade, jag såg en en ensam stjärna blinka, jag blundade och tänkte tillbaka på första gången jag tog Evelina till mitt favoritställe att se på stjärnorna. Jag saknade henne otroligt mycket. Jag kom och tänka på första vintern vi var tillsammans, snöbollskriget, snöänglrna. När det var mörkt ute och strömavbrott då vi hade suttit i soffan tillsammans med varm choklad och tända ljus. En ensamtår letade sig ner på min kind. Jag saknade henne, varför hade hon bara kommit en gång?
Felice perspektiv
Det hade varit en lång men rolig kväll hemma hos Rebecca, när jag gick hem i mörkret kom jag att tänka på Harry. Jag hade bara besökt honom en gång. Jag satte mig på en bänk och såg på dem snötäckta områderna, jag stack ut min tunga och fångade en snöflinga. Tårar började rinna. Jag kom att tänka på första snön då Harry och jag hade varit bästa vänner när vi var små, vi hade fångat snöflingor på tungorna, byggt snögubbar,gjort snöänglar, druckit varm choklad hemma hos varandra. Det var otroligt vad man kunde sakna någon. Jag tog upp lite snö och började rulla en liten snöboll, när jag kom hem satte jag mig ned utanför och byggde en snölyckta. Jag gick in och hämtade ett stearinljus som jag placerade i lyktan, jag skrev I miss you Harry utanför och det slutade snöa. Tårarna började rinna igen, när jag gick in.
Zayns Perspektiv
Jag hade varit i Safaas rum hela dagen hade varken ätit eller druckit något.
"You my everything" viskade jag ett antal gånger.
Hon mådde bara sämre och sämre och sov mestadels av tiden jag var livrädd att hon skulle somna in när som helst. Jag hade frågat mammavarfförvi inte lade in henne på sjukhus då demkunde sätta in maskiner för att se pulsen och hjärtat osv. men hon hade inte svarat. Mamma kom in i rummet igen.
"Mother please, anwer the hospital is best for her"
"You know what she think about that" sa hon.
"Yes, but she is so sick, I so scared" sa jag
Waliyha kom in i rummet.
"Mother, I think Zayn has right" sa hon, hon brukade aldrig säga emot mamma hon såg mamma som sin beskyddare.
"You know what your sister want" sa mamma.
"Mother, they have right" hörde vi en svag röst från sängen.
Jag andades ut hon hade vaknat, Jag ville inte att hon skulle försvinna med tårar i ögonen, pga mig.
"Safaa, I'm sorry" sa jag.
Hon viftade bor det.
"You'de have right,all the time" viskade hon.
"I call the hospital" sa mamma och gick ut, jag såg att hon var ledsen.
Safaa hade somnat igen jag ställde mig vid fönstret igen, det hade slutat snöa.
"Zayn, are you okey?" undrade Waliyha.
"Yes, it's okey."
"A drop in the ocean a change in the weather" hörde jag henne sjunga tyst hon måste ha hört ig och Liam.
"I was praying that you and me might en up toghether" jag log för mig själv och sjöng vidare medan jag såg ut över de snötckta områdera.
Rebeccas Perspektiv
"Thanks for the night girls" sa jag när Annie, Antonia, Tanja och Larua skulle gå. Alexandra och Felice hade redan gått. Evelina och Ellen skulle sova över hos mig.
"It was fun learn to know you" sa Tanja, vi hade inte lärt känna varandra så bra, men den här kvällen hade jag verkligen fått en nära relation med dem.
Jag, Ellen och Evelina tog med oss godiset och det sista av läsken upp på mitt rum.
"I think about Harry" sa jag efter en stunds tystnad.
"Me too" svarade dem tyst.
"We must go to him again" sa jag.
"Yes" Evelina gick till fönstret och såg ut, jag såg tårara rinna nerför hennes kinder.
"I miss him" sa hon och darrade på rösten.
Jag och Ellen slöt upp bredvid henne.
"it's gonna be okey" sa jag.
"Thanks" sa hon.
Evelinas Perspektiv
Jag stod och såg ut över den snötäckta stranden med Ellen och Rebecca bredvid mig. Tårar droppade ner för mina kinder. När jag kom ihåg den första vintern vi hade haft tillsammans. Harry hade brottat ner mig i snön och jag hade skrattat. Jag smålog när jag tänkte på det. Snöbollskrigen med dem andra killarna och tjejerna, snöänglarna, allt. Det hade varit så underbart. Fler tårar trängde fram.
"It's gonna be alright" Rebecca och Ellen stod bredvid mig. jag kände mig elak när jag stod här och såg ut och grät.
Stjärnorna hade letat sig fram på himlen, jag kom att tänka första gången Harry hade visat mig sitt favoritställe, vi hade legat länge och betraktatat stjärnorna. Jag undrade vad han gjorde nu, hur hade han det? Saknade han mig? Månen lyste upp havet och jag tyckte mig se ett sorgset ansikte.
"Saw you that?" frågade jag Rebecca och Ellen.
"Saw what?" undrade Ellen.
"That sad face in the water?"
"Aw, Eve, I think you miss Harry" sa Ellen.
"Yes, I think that" sa jag sorgset."
"Come on, We could have fun please" sa Rebecca och kastade en kudde på mig.
"Haha, okey" jag tog kudden hon hade kastat på mig och slängde mig på henne. Sedan var kuddkriget i full gång.
Harrys Perspektiv
Anne hade inte kommit tillbaka, jag togförsiktigt ut droppet och tog mig till fönstret. Mitt sårade ansikte stirrade tillbaka på mig när jag va några meter ifrån. Jag tog mina sista krafter och kom fram till fönstret precis då jag svimmade av och slog i golvet.
Blev otroligt nöjd med detta har redan börjat lite på nästatänkta ta det i samma men ni får allt vänta :)kommentera??
