föralltid del 16
Inga kommentarer :(
Männen satte ögonbindel på Emelie och sedan åkte dem iväg med en rasande fart, och det blev en mycket krokig väg, Emelie visste inte var dem var. Tillslut stannade bilen, och hon blev inputtat i en liten stuga innan de tog av henne ögonbindeln, dem hade också tagit Emelies mobil.
"Emelie?" hördes en röst.
Emelies ögon hade inte vant sig vid mörkret så hon såg inte vem det var.
"Yeah?" svarade hon.
"It's you!" svarade John såg hon nu.
"Whats happened with you?" undrade hon förskräckt.
John låg ner med ett stort sår på benet, Edward satt bredvid honom med en stor blåtira, hon tittade runt i rummet och såg Liam sitta i ett hörn han hade ett stort sår på ena armen det såg ut att vara ganska djupt också, hon antog att det var mannen med kniven som hade gjort det.
"We want to help you out". Sa hon.
"How?" Undrade Edward, tårar trillade ur hans ögon när brodern låg skadad.
"I don't know, do you know where we are". Undrade Emelie.
"No you come, you must now". Sa Edward.
"No, beacuse I can't see when they drive!" Sa Emelie.
Emelie tyckte inte om att Edward var dryg emot henne men hon visste att han mådde dålig av att se John skadad, det gjorde hon också, men han var också skadad, ja alla var skadade, de måste räddas och det snart.
När Emelie hade fått ur killarna lite vettiga ord och även pratat med Liam så bankade hon på dörren. Men dem öppnade inte. Emelie satte sig ner mot väggen, varför hade hon sagt som hon sa, varför var hon så dum. Liam tittade på henne.
"What?" Sa hon.
"Nothing." Sa han.
"What?" Sa Emelie igen.
"What have happened with your Neck?" Undrade han.
"The man.." Hon såg att Edward tittade på henne.
Hon satte snabbt handen för halsen. Men han hade sett det. Edward gick fram till Emelie och tog bort hennes hand. Sedan kramade han om Emelie och började gråta. Emelie kramade honom tillbaka länge satt dem så. Emelie sa inget utan lät Edward gråta ut.
”I hold the world, in my arms" viskade hon in i Edwards öra.
Det gjorde ont att höra honom gråta.
"Where you begin is where I start. The univers, revolves around us. It's like nothing out there matters.” fortsatte Edward lite högra men snyftande, han kramade fortfarande om Emelie.
"”We're fragile but unbreakable" kom det tyst från John.
"I hold the world” nu var det Edwards tur att säga det.
"Soaring higher as we fall” fyllde Emelie i.
"I hold the world. Nothing else is visible to me" John sa det.
Tvillingarna började om tillsammans, Edward gick bort till John, Emelie gav Liam ett leende innan hon somnade mot väggen.
Kom igen en kommentar iaf, annars vill jag inte fortsätta :(
Männen satte ögonbindel på Emelie och sedan åkte dem iväg med en rasande fart, och det blev en mycket krokig väg, Emelie visste inte var dem var. Tillslut stannade bilen, och hon blev inputtat i en liten stuga innan de tog av henne ögonbindeln, dem hade också tagit Emelies mobil.
"Emelie?" hördes en röst.
Emelies ögon hade inte vant sig vid mörkret så hon såg inte vem det var.
"Yeah?" svarade hon.
"It's you!" svarade John såg hon nu.
"Whats happened with you?" undrade hon förskräckt.
John låg ner med ett stort sår på benet, Edward satt bredvid honom med en stor blåtira, hon tittade runt i rummet och såg Liam sitta i ett hörn han hade ett stort sår på ena armen det såg ut att vara ganska djupt också, hon antog att det var mannen med kniven som hade gjort det.
"We want to help you out". Sa hon.
"How?" Undrade Edward, tårar trillade ur hans ögon när brodern låg skadad.
"I don't know, do you know where we are". Undrade Emelie.
"No you come, you must now". Sa Edward.
"No, beacuse I can't see when they drive!" Sa Emelie.
Emelie tyckte inte om att Edward var dryg emot henne men hon visste att han mådde dålig av att se John skadad, det gjorde hon också, men han var också skadad, ja alla var skadade, de måste räddas och det snart.
När Emelie hade fått ur killarna lite vettiga ord och även pratat med Liam så bankade hon på dörren. Men dem öppnade inte. Emelie satte sig ner mot väggen, varför hade hon sagt som hon sa, varför var hon så dum. Liam tittade på henne.
"What?" Sa hon.
"Nothing." Sa han.
"What?" Sa Emelie igen.
"What have happened with your Neck?" Undrade han.
"The man.." Hon såg att Edward tittade på henne.
Hon satte snabbt handen för halsen. Men han hade sett det. Edward gick fram till Emelie och tog bort hennes hand. Sedan kramade han om Emelie och började gråta. Emelie kramade honom tillbaka länge satt dem så. Emelie sa inget utan lät Edward gråta ut.
”I hold the world, in my arms" viskade hon in i Edwards öra.
Det gjorde ont att höra honom gråta.
"Where you begin is where I start. The univers, revolves around us. It's like nothing out there matters.” fortsatte Edward lite högra men snyftande, han kramade fortfarande om Emelie.
"”We're fragile but unbreakable" kom det tyst från John.
"I hold the world” nu var det Edwards tur att säga det.
"Soaring higher as we fall” fyllde Emelie i.
"I hold the world. Nothing else is visible to me" John sa det.
Tvillingarna började om tillsammans, Edward gick bort till John, Emelie gav Liam ett leende innan hon somnade mot väggen.
Kom igen en kommentar iaf, annars vill jag inte fortsätta :(
Kommentarer
Postat av: Sandra
Den är riktigt bra :D
Trackback
