Emelie

Jag kommer för det första fortsätta med "föralltid" är rätt mkt mitt liv nu

---

När de kom fram till polisen fick de prata med David som de hade pratat med förut.
"Har dem tagit John och Edward också?" utbrast han förskräckt.
"ja, det är vad vi tror iallafall" svarade Emelie
"vad har du gjort på halsen" undrade han "du har ett rött märke där.
"det är inget" svarade hon och täckte över det med handen, men Emelies vänner berättade vad som hade hänt,  då Emelie brast i gråt igen.
"det är mitt fel, det är mitt fel" utbrast hon gång på gång.
"det är inte ditt fel, det var ju inte bara du som blev hotad" svarade han och tittade på Moa. "Ni två borde ta det lugnt och smälta det som hänt en stund" fortsatte han.
"ALDRIG, JAG MÅR BRA" svarade båda två i kör.
Men deras vänner övertalade dem att ta det lugnt i åtiminstånde tre dagar de gick Moa och Emelie med på till sist. Men både Emelie och Moa visste att de aldrig skulle smälta att de hade blivit pistol/knnivhotade av stora muskulösa  män.
Emelie och Moa gick upp till rummet medan dem andra följde med David till stugan och berättade vad dem trodde.
"Ja, dem andra männen vägrar ju tala om var dem andra håller hus, men det är ju helt klart att dem har flyttat på Liam, och jag tror att Jedward också är där". Svarade han på deras förklaring.
"Va vilka? jaha" svarade Ida, de var ovana att någon sa Jedward till dem nu, när de hade fått en så nära relation till dem.
Moa och Emelie kunde inte sova så dem satt och pratade istället.
"Undra var dem är nu?"sa Moa.
"Jaa, hoppas dem inte är skadade, hoppas dem inte klipper av dem håret eller något". svarade Emelie. "Men du vi har ju bara hört dem på natten vad säger du om att vi smyger ut inatt och ser om vi kan hitta dem, jag kommer inte kunna sitta här inne i tre dar medan dem andra försöer hitta dem". fortsatte hon.
"Bra idé, så gör vi.
De satt resten av förmiddagen och disuterade nattens utflykt innan de gick till den resturangen där de hade bestämt att äta lunch med resten av tjejerna.
"Nå, har ni kommit fram till något?" undrade Emelie
"Neej, vi ska hålla ögonen öppna ch försöka undvika att nämna du-vet-vilka när vi är ute" svarade Celice.
"Ja, det kan ju vara sm.." Emelie avbröt sig mitt i meningen och fäste blicken bakom de tre som satt mitt emot henne.
"Vänd inte på er" sa Celice som satt bredvid henne.
Dem som Emelie satt och stirrade på vände blicken mot dem och ett par hotfulla blåa ögon såg in i hennes.
"But hi" sa Han.
Ingen av tjejerna svarade, Moa, Ida och Cassie visste nu vad det var Emelie stirrade på.
Mannen hade låst fast Emelies blick och hon vågade inte titta bort nu.