Emelie

Harrys Perspektiv

Idag skulle jag få komma hem, men jag fick inte anstränga mig, så jag kunde inte ge mig ut och leta efter Evelina. Zayn hade ringt mig igår och berättat att dem hade hört henne men sedan hon försvunnit igen. När jag gick ut från sjukhuset köpte jag en tidning. "LOST" stod det på första sidan. Jag bläddrade fram snabbt till sian 21,22.

"18 year old girl with name Evelina Sparks lost, in friday she was on the hospital and meet her boyfriend Harry Styles. When Zayn Maliks littlesister leave us f r the life,she been lost. Have you seen Evelina, Call us."

Mycket detaljer, tänkte jag. Men någon måste ju se henne snart. Jag tog bussen hem.

"Harry, How are you?" Gemma hoppade på mig när jag kom hem.

"I'm okey" Jag berätta ade vad läkarna hade sagt.

"Okey, I come up soon" sa hon.

Varför skulle hon komma upp? Ja ja, jag orkade inte tänka på det nu. Jag gick upp på rummet jag märkte att det redan var kolsvart ute. Jag slog en blick på klockanendast 18.00. Jag suckade och ställde mig vid fönstret och blickade ut över det snötäckta landskapet samidigt som jag lät tankarna vandra. Gång på gång tänkte jag på Evelina. Någonstans därute i mörkret var hon, ensam. Jag kände tårarna bränna och lät dem rinna. Imorgon skulle jag ut och leta. Jag MÅSTE hitta henne..

Evelinas Perspektiv

Jag vaknade av kylan. Jag skakade. Om jag inte hittade hem snart skulle jag frysa ihjäl. Hungrig var jag också. Jag ställde mig upp på mina stela ben. Jag tog prövande några steg. Vingligt men det funkade Jag började gå mot ett håll och snart hörde jag bilar. Jag sken upp i ett leende. När jag kom ut ur skogen såg jag ett litet centrum. Jag visste inte var jag var, men värme och mat fanns. Jag kände efter i fickan och fiskade upp några dollar. Jag gick in och kände värmen slå emot mig. Jag såg en tidning. "LOST" stod det. Jag köpte mat och tidningen. Jag bläddrade fram till rätt sidan och läste. Det handlade om mig. Jag kände tårarna rinna när jag läste om Harry, Zayn och Zayns lillasyster.

"Excuse me, Can you tell me where I am?" sa jag innan jag gick ut från matstället.

"Bradford"svarade expediten.

"Thanks" sa jag och skulle precis gå ut.

"Wait" sa hon i kassan.

"Yeah?" sa jag och vände mig om.

"You are the lost girl?" sa hon.

"Yes, I saw that" sa jag och pekade på tidningen. "But I can't call I don't have any battery on my phone" fortsatte jag.

"Take mine"sa hon.

"Thanks" sa jag.

Jag slog in numret till Harrys mobil.

"Yeah" svarade han.

"OMG HARRY!" sa jag.

"EVELINA, WHERE ARE YOU"

"OMG HARRY, I HAVE MISSED YOU SO MUCH!" Sedan kunde jag inte säga något mer för tårarna rann ner för kinderna som ett vattenfall.

"Honey, Where are you?" sa Harry.

"In Bradford" sa jag snyftande.

"I call the others so wwe can come and take you home."

"Thanks hun" svarade jag och la på.

Jag lämmnade tillbakatelefonen, gick in på toaletten. Vad hemsk jag såg ut. Jag fixade till mitt mörkbruna hår så gott som det gick.

"EVE?" hörde jag en välbekant röst ropa efter några minuter.

"HARRY!" jag sprang in i hans famn och tårarna började rinna igen

"Honey, I have missed you" sa han.

Dem andra kramade mig länge dem med. Louis fick köra medan Harry satt och höll om mig. Dem körde hem mig medan Harry ringde polisen och sa att dem hade hittat mig.

"Evelina" Min syster blev jättglad när jag kom hem.

"Hey" sa jag och kramade om henne. "I'm tired, can we talk tomorrow?" sa jag

"Yes, of course."

Jag tog en varm dusch och de varma strålarna gjorde min kropp gott. Jag shamponerade håret två gånger. När jag var klar fönade jag håret så att det var hyfsat torrt innan jag gick och la mig. Jag somnade nästan innan jag la mig i sängen.

Harrys Perspektiv

"Now, I am happy" sa jag till dem andra.

Niall, Louis, Liam och Zayn såg på mig med ett leende.

"And you are here with us" sa Niall.

"Yes, and I won't never leave you again, especially not leave Eve" sa jag.

Vi skrattade innan jag var tvungen att gå hem. Mina föräldrar hade inte blivit glada över att jag hade åkt, men Gemma hade lugnat ner dem. Jag var otroligt tacksam för att hon fanns där.